Men när VT träffar honom veckan innan födelsedagen har han börjat räkna med att så nog kommer att ske. Inbjudningar är utskickade och i dag firar han sitt sekellånga liv med två olika bjudningar på serviceboendet Korallen i Västervik.
– Tanken att fylla 100 har aldrig tidigare existerat. Men den började gro när jag fyllde 99, säger Simon Jansson.
Själv tycker han att det känns ganska märkligt att ha blivit så gammal. Särskilt som han är man, och det är betydligt ovanligare att män blir 100 år än kvinnor.
– Kanske är jag Västerviks äldste man? frågar han sig.
Vi kollade upp saken och hittade i folkbokföringen en man i kommunen som är en och en halv månad äldre. Men näst äldst är inte illa det heller!
Simon Jansson föddes på ”otursdagen”, fredagen den 13 april 1917.
– Men det tycks inte ha påverkat mig nämnvärt. Jag anser mig ha varit privilegierad och har undvikit svåra olyckor – även om det varit nära några gånger, säger han.
Vilket är ditt tidigaste minne?– Det måste ha varit 1924. Jag var mellan sex och sju år. En av mina äldre bröder gifte sig och då skulle det fotograferas. Bland annat var det två flickor ungefär i min ålder som var med på bröllopet och vi tre skulle fotograferas. Jag skulle stå och hålla dem i handen och det ville jag inte alls, säger han, tar en paus och fortsätter:
– Men det var på den tiden. Sen har jag inte haft något emot flickor. Fast jag har bara varit kär en gång. Det går knappt en dag som inte min underbara hustru kommer i mina tankar.
Simon Jansson föddes i Väckelsång, ett litet samhälle tre mil söder om Växjö. Han växte upp i ett hem där föräldrarna, särskilt modern, var varmt religiösa. Det var också religionen som lade grunden till Simons musikintresse.
– Mina föräldrar brukade träffas i en krets där det spelades och sjöngs psalmer. Men i vårt hem fanns inget musikinstrument. Så mor tyckte att vi skulle skaffa en orgel.
– Sedan var det ju bra om någon kunde spela på den också, så hon gick till ortens kantor som gav mig orgellektioner. 17 år gammal tog jag organistexamen.
Att försörja sig som bara kantor gick inte. Så Simon Jansson studerade till folkskollärare. 1941 tillträdde han en kombinerad tjänst som kantor och folkskollärare i Blackstad.
Det var också i Blackstad som han träffade sin blivande hustru, Asta.
– Att träffa henne var det viktigaste händelsen i mitt liv. Hon var så ung och fin och vi hade ett fint liv tillsammans.
Tyvärr rycktes Asta tidigt bort från Simon. Hon var bara 69 år när hon gick bort i en mycket ovanlig sjukdom. Att träffa någon ny har aldrig varit aktuellt.
– Jag har inte hittat någon som kunde motsvara henne, säger Simon Jansson.
Paret stannade i Blackstad i 17 år och gjorde en utflykt på fyra år till dåvarande Åkerbo kommun i Östergötland där Simon Jansson fått en rektorstjänst. 1962 återvände han till Västerviks kommun där han blev rektor för stadens folkskolor. När så folkskolan ersattes av grundskolan 1965 blev han rektor för den nybyggda Ludvigsborgsskolan samt de låg- och mellanstadieskolor som låg söder om järnvägen.
”Ludde” var en fin, ny skola och grundskolestarten emotsågs med stor förväntan. Nu skulle urvalsskolan ersättas med en skola för alla, och alla elever skulle kunna förvärva kunskaper motsvarande real- eller flickskolan.
– Det blev lite problem eftersom alla elever hade olika förutsättningar och det blev svårt att lägga upp undervisningen på ett bra sätt. Men det blev ganska bra till slut ändå.
Under det sekel som Simon Jansson levt har många för samhället viktiga milstolpar passerats. Han minns tydligt både 1920- och 1930-talens fattigsverige, och glädjescenerna vid andra världskrigets slut. Den tekniska revolutionen har tagit enorma kliv under hans livstid.
– Jag minns till exempel den första radiosändningen i Sverige och sedan dess har det ju hänt saker som var fullständigt otänkbara på den tiden. Framför allt utvecklingen på det elektroniska området, säger han.
Tekniken i servicelägenheten är också imponerande och har gjort det möjligt för Simon Jansson att fortsätta hänga med i samhället. Trots att han både hör och ser mycket dåligt, klarar han kommunikationen med omvärlden med glans. Inför den här intervjun skedde en intensiv mejlkonversation och Simon visar hur han kan förstora texten på sin datorskärm rejält och även få den uppläst i högtalare. Tidningar och reklamblad läser han i en särskild anordning som även den förstorar texten rejält. Och eftersom han inte hör dörrklockan lyser i stället en lampa när det ringer på.
Till dagens födelsedagsfirande kommer Simon Janssons tre döttrar, liksom barnbarn, barnbarnsbarn och bekanta. Simon räknar med att de ska bli så många att firandet får delas upp i två omgångar. Tidigare i veckan bjöd han personalen och de andra boende på Korallen på smörgåstårta och vin.
Att han ska orka fira ännu mera, råder det inget tvivel om:
– För att vara hundra år är jag nog ganska pigg. Och skapligt mentalt välbehållen, eller vad tycker du? frågar han retoriskt.
– Men jag är nog inte så pigg att jag är beredd att hoppa ut genom fönstret, säger han med en flört till författaren Jonas Jonassons populära berättelse om en annan hundraåring.