Lise-Lott har gjort glasbilder i olika färger där hon har använt sig av ansikten och porträtt som alla förmedlar ett starkt uttryck. Serien kallar Lise-Lott för "Tillsammans" och den har varit viktig för henne.
Hon visar mig runt i det vackert inredda hus som hon själv var med och ritade för tio år sedan. Det känns lite som att befinna sig i en färgsprakande inredningskatalog där hon satt en högst personlig prägel i varje rum, och det är inte svårt att se att här bor en konstnär.
Lise-Lott växte upp i Skellefteå och redan tidigt i livet kom hon i kontakt med konsten.
– Mamma har alltid tecknat, målat och gjort silversmide eller vävning. Även mina mostrar och min mormor var konstnärligt aktiva så intresset har funnits. På somrarna satt vi och målade akvarell tillsammans, säger Lise-Lott.
Efter gymnasiet ville Lise-Lott vidare och flyttade till Stockholm där hon jobbade som vårdbiträde under en period. Alldeles bredvid Serafimerlasarettet, där hon jobbade, låg stadshuset.
– Jag tror att det var då jag vidgade mina vyer och intresserade mig för konst, jag och min väninna gick på museer och konstutställningar.
Det var då hennes intresse för bild och konst väcktes till liv och hon bestämde sig för att söka in på en konstskola och kom in i Umeå. Lise-Lott hade hamnat helt rätt och året efter kom hon in på Sunderbys konstskola i Luleå.
– Där hade jag fantastiskt bra lärare och grafiker. Vi bodde på internat så vi var där dygnet runt.
Vi återgår nu till det hus där Lise-Lott bor idag. I ett av de stora fönster som välkomnar sommarkvällssolen står glasbilder i olika färger där hon har använt sig av ansikten och porträtt som alla förmedlar ett starkt uttryck. Serien kallar Lise-Lott för "Tillsammans" och den har varit viktig för henne.
– Jag har jobbat mycket med glasbilderna. Serien handlar om relationer och hur man kan bearbeta och jobba med känslor och svårigheter som man har i en relation, om kärlek, om att känna sig utstött eller bortstött, säger hon.
Lise-Lott är oerhört produktiv, har haft och har en hel del utställningar i Västervik och i andra delar av Sverige men hon jobbar också som bildlärare sedan snart 40 år tillbaka.
– Eleverna och ungdomarna jag varit i kontakt med har gett mig inspiration genom alla år och den egna konsten har varit viktig, ett andningshål.
Det är inte svårt att se att Lise-Lott är en människa med många järn i elden.
Efter konststudierna tyckte Lise-Lotts mamma att det kunde vara bra med en "riktig" utbildning.
– Jag sökte in på bildlärarutbildningen. Då hade man inte så mycket att välja på, nu kan man ju bestämma sig för att bli konstnär men det var svårare då.
Lise-Lott kom in på bildlärarutbildningen i Umeå och gick ut 1981.
– Det var en bra utbildning, dels det pedagogiska men också mycket skapande, konstvetenskap och kulturhistoria.
Lise-Lott sökte jobb i Göteborg, Kalix och Västervik.
– En klasskompis från Vetlanda sa att Västervik är jättefint, jag åkte ner och tittade på Ludvigsborgsskolan som jag sökt jobb på och tyckte det verkade jättebra.
Sedan den dagen, då var hon 24 år, har hon jobbat på Ludde.
Lise-Lott har själv varit med och ritat huset hon bor i på Gränsö.
Det är inte svårt att se att Lise-Lott är en människa med många järn i elden.
När kulturrådet 2009 gick ut med att man ville stärka upp kulturen för barn och unga inom skolan genom mer scenkost, teater, musik, dans och film var Lise-Lott snabb att reagera.
– Jag tog initiativ, kontaktade kulturenheten och sa att det här måste vi göra. De nappade inte direkt men jag var envis och stod på mig, lämnade in ansökan och fick första beviljad. Då organiserade jag upp detta, en kultursamordningsgrupp med representanter från skolan, låg-, mellan- och högstadiet, så vi var en grupp som pratade och planerade starten. Sedan dess har det bara vuxit.
För henne har det varit viktigt att se en teaterföreställning eller lyssna på musiken innan man köper in den.
– Det är viktigt för att sortera ut och lära sig vad som är kvalitet.
Sedan 13 år tillbaka jobbar Lise-Lott 50 procent som bildlärare och 50 procent som kultursamordnare och nu fyller hon snart 65 år. Men än vill hon inte sluta jobba.
Sedan 13 år tillbaka jobbar Lise-Lott 50 procent som bildlärare och 50 procent som kultursamordnare och nu fyller hon snart 65 år – men än vill hon inte sluta jobba.
– Jag tänker att jag kanske kan jobba i två år till, kanske jobba kvar lite längre med kulturbiten. Dels kan jag det och det roar mig att skapa de här projekten. Det som sliter är ju när man har mycket lektioner, det är idag stor skillnad från när jag började.
Hur känns det att fylla 65 år?
– Jag har inte tänkt på det så mycket men jag känner ju av det ibland, man är ju inte lika snabb och pigg alla gånger men på något vis tror jag att just för att jag varit med ungdomar hela tiden så kanske jag ändå håller mig lite ungdomlig i alla fall.