Vi möts på hennes jobb, "Friskare fötter". Jag stiger in i en hall som andas hemtrevnad och hon visar mig runt innan vi sätter oss ner och pratar. Hon har tänt ett ljus i ett fönster.
– Jag tycker om människor och jag önskar att de ska må bra, säger Linda.
Hon är uppvuxen i Västervik och allt hon kan minnas är en varm, trygg och engagerad uppväxt.
– Jag har levt nära i generationer med närhet till både mor- och farföräldrar. Västervik som stad är ju dessutom en fantastisk stad att växa upp i med närhet till allt.
Hon var bara 14 år när hon började jobba och är skolad i serviceyrkena.
– Jag började som schamponeringshjälp som det står i mitt cv. Det var på salong Mini, hos Gun Abbegård. Jag jobbade extra på kvällar och helger.
Sedan jobbade hon på Rätt Livs vid ishallen i fem år på kvällar och helger innan hon hamnade som receptionist på Stadshotellet i tjugo år.
– Jag har alltid tyckt att det är roligt att jobba och är nog rätt yrkestolt. Jag tycker man ska se till att ha det så trevligt och bra som det går på sitt jobb eftersom vi ju tillbringar så många timmar där, så det är viktigt att trivas, säger hon.
Linda visste tidigt att det var med människor hon ville jobba.
– Jag tycker ju om den omvårdande biten men också det kreativa i att få jobba med händerna och det härliga med att få driva eget.
Det var när Linda tog tjänstledigt från Stadshotellet efter tjugo år som hon började studera till fotvårdsterapeut på Axelsons.
Det var bland annat friheten att driva eget som lockade henne till att ta steget och snart hittade hon den lokal hon haft under alla år.
– Det är fantastiskt skoj att driva företag och kunna göra det i ett yrke som kombinerar allt det jag tycker om. Det var det som gjorde att jag tog mig i kragen och började studera, säger hon.
Hennes lokal ligger längst ner, i samma hus som Riddarhusläkarna.
– I början hyrde jag ett av rummen men nu tolv år senare har jag hela hörnet. Det är fantastiskt att man har ett jobb dit man kan gå eller cykla och så ligger det vackert beläget bredvid Gamlebyviken. När jag ser drönarbilder från Slottsholmen då tänker jag att det där lilla vackra hörnet är mitt.
Varför ska vi ta hand om våra fötter?
– Ofta så tänker vi inte på dem förrän vi får ont i dem, det behövs inga stora grejer tills det tar tvärstopp, det kan bero på fel skor eller fel belastning.
Hon berättar att hon har ett tacksamt yrke, och att hon inte sällan får ta emot en spontan varm kram av någon.
– Även om man inte kan trolla bort det onda så har man förhoppningsvis gjort det till det bättre. Jag är alldeles varm om hjärtat när jag går hem om dagarna.
Det tog inte lång tid innan Linda kunde gå från halvtid i firman till heltid.
– Det gick ganska snabbt och i början levde man ju med jobbet 24/7. Jag känner fortfarande att jag har så fantastiska arbetsdagar så ibland får man nypa sig i armen.
Det är det genuina mötet hon får med varje människa som hon älskar mest med sitt jobb.
– Jag älskar de möten man får med en person på tu man hand, man hinner ju verkligen prata. Här löser vi världsproblem och man har ett så fint samtal med en människa under en timma.
Du känns över lag så nöjd med livet, hur känns det att fylla 50 år?
– Man känner ju att man blir äldre, plötsligt styr inte hjärtat längre utan kroppen men det är inget som skrämmer mig, jag är ju frisk och det är ju fantastiskt bara det.
Hon blickar tillbaka till när hennes föräldrar var i den åldern.
– Det känns inte som att det inte var längesen som mina föräldrar blev 50, och nu är jag där. Jag som fortfarande undrar vad jag ska bli när jag blir stor. Mina föräldrar är så härligt aktiva, tillsammans med mina kunder så är de mina förebilder.
Linda har kunder i alla åldrar, allt mellan 20 och 100 år men många av dem är över 80 år.
– De är så kloka så de är som mina mentorer. Jag försöker plocka lite guldkorn från det som de berättar.
Några dagar innan födelsedagen kommer Linda att tillsammans med maken ta husbilen ner till Österlen.
– Sedan kommer vi hem lagom till skärtorsdagen och då har vi en fest med nära och kära i en lokal.
Linda tycker det känns fantastiskt att åldras.
– Vi har ju fått ett år till varje födelsedag. Det är inte att ta för givet. Jag tror att det viktiga ligger i att lära sig att uppskatta vardagen mer, det blir så lätt att man bara fokuserar på att äta, jobba och sova. Men jag har ingen åldersnoja, jag är så tacksam att man är frisk och rynkor kan jag tycka är vackert.