Att fika med systrarna Wimmerström är en intensiv, men mycket trevlig, upplevelse. Båda pratar mycket och ibland fyller de i varandras meningar. Men trots att de är tvillingar är de inte särskilt lika, vare sig till utseende eller personlighet.
– Ändå tror folk ibland att vi är samma person, säger Maria.
Malin håller med. Kanske är det efternamnet, kanske att båda synts och hörts i många olika sammanhang och har ett stort kontaktnät. Båda är sociala, båda jobbar med människor, och har "ett jävla humör" som de själva beskriver det.
Enligt Malin är det Maria som är den mest sociala av dem.
– Det är det som är det jobbiga när man är ute och går med henne. Hon hälsar på alla!
Men för Malin har systerns sociala sida varit en tillgång också.
– Det var jag som såg till att du fick röster i politiken, säger Maria och berättar om hon inför valrörelsen 1998 drev nästintill en privat valkampanj för sin syster, som då kandiderade till landstingsfullmäktige för Socialdemokraterna – och kom in tack vare många kryss.
Då jobbade Maria i livsmedelsbutik vid Vapengränd och uppmanade kunderna att rösta på systern. Ett drag som alltså kan ha gett henne en extra skjuts.
Det politiska engagemanget har gått som en röd tråd genom Malins liv. Hon har både gjort facklig karriär, inom Seko, och suttit i landstingsfullmäktige. Sedan förra valet är det åter politik som gäller, men på kommunal nivå. Malin sitter i kommunfullmäktige samt i barn- och utbildningsnämnden.
– Som facklig hade jag som uppdrag att få andra att engagera sig politiskt, så jag kunde ju inte vara sämre. Jag har inte ångrat en sekund att jag började med politiken, säger Malin som förutom sitt politiska engagemang även är engagerad i kvinnojouren Vändela i Västervik.
– Jag tycker att det är viktigt att inte bara sitta hemma och klaga utan att faktiskt göra något också. Jag gick med i SSU som 14-åring och började engagera mig fackligt när jag var 16 år, berättar Malin.
Maria delar inte alls systerns politiska engagemang. I stället är det idrottens värld som har fått hennes tid. Båda systrarna har åkt skidor, orienterat och spelat basket, men Maria i högre utsträckning.
– Jag har tävlat i både skidor och basket och håller fortfarande kontakt med mina gamla basketpolare, berättar hon.
Maria är två minuter äldre än Malin och var under uppväxten storasyster även till storlek. Malin var liten när hon föddes och i tvåårsåldern skilde det 16 centimeter mellan systrarna. Om det är det som har format deras olikheter eller inte, kan vi lämna därhän.
– Men visst har vi haft olika roller. Exempelvis är Maria mer ordningssam än jag, säger Malin.
Att de blir jämförda med varandra är de vana vid.
– Det har varit svårt för oss att bara vara Malin och Maria. I stället gick vi under namnet "tvillingarna" eller "brandmannens döttrar", säger Malin och skrattar.
Under uppväxten var systrarnas intressen mer lika än vad de är i dag, och Maria minns hur de varje jul och födelsedag satt med ryggarna vända mot varandra och öppnade paket för att inte se vilken present den andra fick. Risken var överhängande att den andra fick samma sak.
Inför 50-årsdagen förväntar de sig däremot inte att få likadana presenter. Maria önskar sig inget särskilt medan Malin hoppas på att få en badbalja för vuxna.
– Gärna en turkos, för jag älskar turkost, säger hon.
Födelsedagen kommer inte att firas gemensamt.
– Jo, lite, rättar Malin. Vi ska ju äta hotellfrukost med familjerna på födelsedagen.
Annars firar de på varsitt håll. Maria med släktingar från både hennes och makens sida. Malin med kompisfest, tapas och vin.
– Jag gillar att fylla år. Jag tycker om att samla ihop vänner, fira och stå i centrum, säger Malin och får genast svar på tal av systern:
– Det gör vi båda. Det är därför vi inte firar tillsammans, säger hon.
Många blivande 50-åringar vittnar om hur de har svårt att se sig själva som ett helt halvsekel gamla.
– Om man tänker tillbaka så känns det konstigt. När farmor fyllde 50 var hon ju verkligen en tant och det finns ett klassiskt kort där hon sitter vid ett bord med en massa blommor. Där är inte jag än, säger Maria.
Malin refererar till 50-åringar från tidigare generationer, som ibland förärades med en silverkrycka på födelsedagen.
– Jag fick i och för sig en käpp när jag fyllde 40, men det var nog mer som ett skämt. Fast jag har den kvar, jag brukar ha den när jag går i skogen och använda för att skrämma bort ormar med.
För de Västerviksbor som tycker att namnet Wimmerström klingar bekant finns det en orsak. Malin och Maria är på långt håll släkt med Stina Wimmerström, vars borgarhem i centrala Västervik nu är ett museum med många vackra 1700-talsföremål och-möbler samt en samling av keramik, porslin, kläder, broderier och konstverk.
– Vi sitter båda i stiftelsen och min dotter är uppkallad efter Stina. Hon fyllde faktiskt fem år samma dag som stiftelsen invigdes, berättar Maria.