Lennart växte upp i Stockholm. Han träffade tidigt sin kärlek Catharina Larsson. De fick barn redan när Catharina var 20 år och Lennart 24 och lämnade då storstaden för Västervik.
– Mina föräldrar hade en stuga nere på Öland. 1975 fick vi vårt första barn och då åkte vi mycket mellan Stockholm och Öland. Vi tyckte inte det var kul att låta barnen växa upp i Stockholm, vi ville slå oss ner någonstans på vägen.
Han berättar att Catharina då jobbade på Beckomberga sjukhus men fick direkt jobb på Norra sjukhuset i Västervik. Själv fick han ett helt annat jobb.
– Mitt första jobb var som vikarierande kanalvakt vid Gränsö kanal. När det kom en båt som var lite hög fick man stänga för grindar och veva i en vev så bron åkte bort. Då kunde segelbåten åka igenom och jag fick hålla ut en håv så att de kunde betala, berättar Lennart.
Efter några månader där började han jobba en tid på Elfa och sedan på Storebro båtbyggeri. Vid 40 års ålder var det dags att börja studera till lärare och elingenjör.
Det första jobbet efter studierna var inom marinelektronik i Valdemarsvik. Sedan som lärare på det individuella programmet på Västerviks gymnasium.
– Sista tiden på gymnasiet var jag på Valstadkollektivets behandlingshem och undervisade. Det var en spännande och fin tid, säger han.
Sedan kom Lennart till en vändpunkt då missförhållanden på gymnasiet gjorde att han ville få till en förändring. Den förändring Lennart hoppats på infann sig inte och han tog ledigt ett år och funderade över tillvaron. Han började sedan jobba som taxichaufför och på fängelset, gamla anstalten.
– Det var en fin tid där också, tre år på taxi och tre år på fängelset, säger Lennart som i genomsnitt stannat tre år på de flesta av de jobb han haft. Farsan kallade mig "hoppjerka", säger Lennart och skrattar.
Barnen flyttade hemifrån och han berättar att det blev tomt i huset så han och Catharina skaffade sig en lägenhet i stan. Där var han bland annat med och startade musikföreningen KlubbRock och Westerviks Boule Sällskap och arrangerade även Westerviks Classic Car & Bike show, under några år.
Nu tar vi oss tillbaka i tiden till 1992 när Lennart var 40 år och studerade till lärare. På lärarhögskolan fick han ett SIDA-stipendium för att åka till Dominikanska republiken. Där hade de ett projekt i att odla på ett och samma ställe, inte bränna ner skogen och odla.
– En man där var också mycket intresserad av halmhus och återbruk, så där föddes idéerna till att bygga ett halmhus.
Han berättar att det skapade en ödmjukhet hos honom att vara där uppe i bergen i tre månader.
– Människorna där hade ingenting, de levde jättefattigt. Var det något som inte gick att laga så lagade man det ändå. Från denna resa tog jag med mig hem en lite annorlunda syn på samhället och återvinningstankarna, säger Lennart.
År 2000 när Lennart och Catharina bodde i en lägenhet i Västervik hyrde de samtidigt ett torp vid Valstad.
– Där stod en gammal lada och vi såg att det var ett fint virke så jag frågade ägaren vi hyrde av om vi fick köpa den, vilket vi fick. Det kan bli 100 000 skärbrädor till tyska turister eller så kanske det kan bli ett projekt tänkte vi, säger Lennart.
Det blev inga skärbrädor, det blev ett halmhus. 2003 köpte de mark i Vångsunda och projektet var i full gång samtidigt som Lennart jobbade.
– Under tiden vi byggde på huset blev det åtta timmars sömn, åtta timmars arbete och åtta timmars jobb på huset och 2007 flyttade vi in.
Sedan har det också tillkommit en bastu, ett orangeri och ett magasin/snickeri. Under åren har Lennart också hunnit skriva fyra böcker, den mest kända är den om själva halmhusbygget "Det moderna ekologiska halmhuset".
Lennart har som många säkert vet, också varit starkt engagerad i samhällsdebatten.
– Jag är väl en naiv idealist, men det är svårt att ändra ett hundraårigt politiskt system. Jag tycker ändå att man är skyldig att försöka. Vi har verkligen försökt förändra både genom projektet Vision Västervik och Tjustpartiet, men förändringsbenägenheten och öppenheten har tyvärr saknats i den kommunala sfären!
Lennart har dock mycket annat att förgylla sin tid med.
– Nu lägger jag istället den mesta energin på mina käraste. Min fru, mina barn och barnbarn, mina veteranfordon, musiken, våra odlingar, vår självhushållning, långfärdsskridsko och att fortsätta leva min dröm här ute på landet i vårt fina halmhus, säger Lennart avslutningsvis.