Christiansson föddes i Västrum. Han var yngst i en syskonskara som bestod av nio barn. I dag är Karl Artur ensam kvar av syskonen. Det var trångt i det lilla huset som familjen bodde i. De små barnen fick sitta på de höga dörrtrösklarna när många var hemma samtidigt.
– Vi hade ett rum och kök och så ett litet rum på vinden, berättar Karl Artur.
Han och syskonen kom tidigt ut i arbetslivet. Det var nödvändigt för familjens försörjning. Karl Artur började som dräng på en liten gård hos en avlägsen släkting. Han var 14 år och hade gått sex år i skolan. Han blev kvar på Gröndalen, som gården hette, tills han ryckte in i lumpen på I 4 i Linköping. Det var i krigets sista skälvande stund. 13 månaders värnplikt följde av beredskapstjänst i två omgångar, en månad vardera.
– När jag kom hem igen började jag på lådfabriken i Skaftet hos Ragnar Jansson och Gunnar Andersson, minns Karl Artur Christiansson.
1955 gifte han sig och började vid den tiden på kvarnen i Skaftet. Han blev kvar i fem år.
– Det var ett bra jobb. Många bönder från skärgården kom med sina säckar som skulle malas.
Karl Artur har haft flera arbeten, bland annat var han med om att staka ut vägen mellan Tyftingemar och Östra Skälö under ett år. Han har arbetat på Brunns lager. Men det är som jordbrukare han har slitit längst. Han arrenderade en gård – Gomåtta – norr om Segersgärde på Norrlandet. Det blev till slut fyra mindre gårdar som han drev samtidigt.
– Men det blev för mycket när jag blev ensam, säger han.
Karl Artur har aldrig haft några fritidsproblem. Arbetet på gården tog nästan all hans tid i anspråk. Det har varit jaktstunderna som gett honom lite avkoppling genom åren.
Nu bor han sedan några år på Tre Bröders väg i Västervik och njuter av livet som pensionär. Han trivs utmärkt och tar hissen ner till Träffpunkten Tre Bröder varje dag. Det är en verksamhet som drivs av Bostadsbolaget och som är öppen för alla – inte bara för dem som bor i huset eller inte nått pensionsåldern.
– Vi har det så bra. Flickorna är klämmiga här, säger han och kramar om en av damerna i personalen.
Han minns en annan tid som han helst vill glömma och inte prata om.
– Min pappas första pension var inte stor.