För två och ett halvt år sedan lämnade Johannes livet som anställd, allt började med att han ställde sig själv frågorna: "Vad kostar det att leva?" och "Vad innebär ett gott liv?" När han hade tagit reda på detta fortsatte han att fråga sig själv: "Är det möjligt att leva det liv jag vill och tjäna det som behövs för det, på någonting som jag verkligen brinner för?".
– Det handlar inte om att försaka eller välja bort saker, utan om att värdera, vad är kostnaden av det här kontra värdet av det, säger Johannes.
Jag behöver inte ställa många frågor för Johannes är full av berättelser, insikter och visdom och det enda jag behöver göra är att lyssna, vilket inte är svårt, då han berättar insiktsfullt och med en genuin entusiasm.
Johannes pratar om 40 timmars arbetsvecka. Om den tekniska utvecklingen. Om att ekonomerna på 1940-talet sa att på 2000-talet skulle man inte behöva arbeta mer än två till tre timmar om dagen, till följd av teknikens utveckling. Så har det dock inte blivit.
– Livsvillkoren har ju blivit så mycket bättre om man jämför med 1800-talet. De flesta har tak över huvudet, kan sätta mat på bordet och har kläder.
Johannes fortsätter att berätta att ekonomerna på 1940-talet ifrågasatte hur man skulle motivera människor att fortsätta att arbeta 40 timmar i veckan.
– Då uppfann man ett begrepp som man kallade för konsumism. Man hävdade att det var så fantastiskt för om man kan rikta in människors begär på en sak så kan man få dem att jobba för att nå det och i samma sekund som de är där så riktar uppmärksamheten om sig till nästa begär. Detta visste man redan 1940 att det var omättligt, säger Johannes.
Där kommer ju hela idén om vad vi ska göra med vår tid. Detta har man alltså vetat sedan 1940. Så om vi väljer att gå på 40 timmars arbetsvecka så väljer vi bort en del av oss själva?
– När vi valde vägen mot 40 timmars arbetsvecka, så valde vi till stor del bort utrymmet att dels blicka inåt, men också orken och viljan att bidra till det goda samhället.
Han tillägger att man redan på 1940-talet hade koll på att konsumismen, att förmå människor att jobba 40 timmar i veckan för att kunna köpa mer saker, rimmade dåligt med det faktum att vi lever på en planet med begränsade resurser. Det är hundra år gammal kunskap, säger Johannes.
Vi har nu lämnat bilen och sitter i varsin kajak med havet som vår enda målbild.
Johannes var tidigare en högpresterande man som aldrig firade några framgångar, han säger själv att han aldrig kunde känna sig helt nöjd.
– Jag kunde bara misslyckas, säger han.
Hans jobb tog mycket tid, han började dagen med stressiga morgnar då barn skulle skjutsas, ibland i protest, till förskolan.
– Hur kunde jag missa vilken mitt livs viktigaste arena var? Oavsett hur bra jag blir på mitt jobb så är det ju ingen av dem där, som kommer att sitta och hålla mig i handen på ålderdomshemmet, säger han.
Johannes hoppade av ekorrhjulet i februari 2021 för att leva sin dröm i vilken han driver firman My outdoorpassion.
Han jobbade som projektledare inom integration på Västerviks kommun, men sa upp sig i samband med en omorganisation. Efter att i 15 år ha sökt efter modet att driva eget företag inom outdoor, var beslutet plötsligt enkelt.
– Det visade sig att det aldrig handlade om mod utan om att byta förhållningssätt till sig själv, att tillåta sig själv att pröva saker utan att på förhand veta hur det ska bli, säger han.
Vändningen kom genom upptäckten av de sju attityderna inom mindfulness. Inte sträva, inte döma, tålamod, en nybörjares sinne, tillit, acceptans och att släppa taget.
– Markus Krunegård säger: "Askan är den bästa jorden", det är först när man ger upp som det blir något nytt, när man släpper taget, säger Johannes.
Han pratar vidare om att det mesta i våra liv är konstruktioner, att det är väldigt lite som är rena naturlagar och att konstruktionerna funkar för att vi accepterar dem och spelar med, eller inte inser att det faktiskt rör sig om konstruktioner.
Johannes är upplärd att hela tiden strävsamt uppnå saker, att sätta upp mål och att kämpa.
– Det kunde vara oklart varför målet fanns där men det fanns och då skulle jag nå det målet och då gick hela min energi åt att sträva efter det där. Det var som att kliva ner i livets flod och ständigt simma motströms, säger han medan vi färdas framåt i de gula kajakerna.
I sitt företag, My outdoorpassion, vill Johannes ta med sina gäster på en inre och yttre resa med kajak i Tjust skärgård. Aktiviteterna handlar inte om ett strävsamt uppnående utan betonar ett nyfiket utforskande.
– Som man säger inom mindfulness, börja lägga märke till att du andas; från ett perspektiv av mindfulness betyder det att det är väldigt mycket som är bra med dig, säger han.
I dag vill Johannes kunna ta dagen som den kommer, flyta med strömmen i livets flod och försöker att leva med det som är och har därför döpt en av sina dagsturer till "En dag av nyfiket utforskande".
– Jag lovar väldigt sällan att vi kommer att ta oss till en viss plats. Om jag skulle göra det och så händer något med vädret eller liknande, så att vi inte kommer dit utan till ett annat ställe, då kommer vi inte att kunna glädjas åt att det var väldigt trevligt där borta, för vi kom inte dit vi planerat, alltså var det dåligt. Det är ju en kulturell sak.
Hur tycker du att vi är på att ta saker som de kommer?
– Det finns fantastiska livsnjutare, sådana har jag alltid sett som "slackers" tidigare, att de inte har något mål eller riktning i sina liv. Idag tänker jag att det ju är de som har knäckt koden för det lyckade livet.
Vi är snart på väg tillbaka och jag inser att dagen flög förbi, lika snabbt som örnen ovanför våra huvuden.
– Såg du, det var en örn, säger Johannes och pekar upp mot skyn.
Jag såg örnen och jag stiger i land med många nya insikter och är glad över att jag fick chansen att skriva om Johannes.
Det är som att han ständigt bär på ett inre uppslagsverk av kloka citat och visdomar inom sig och av dessa delar han generöst med sig.
– ”True wealth is not about adding to your possessions, but to subtract from the sum of your desires”, säger Kim Heacox. Pengar är inte nyckeln till lycka. Pengar är viktigt för den som inte har det. Om förutsättningarna i livet ändras så kan vi inte fly, säger han.