Hemma i villan i Västervik trängs just nu växterna i det lilla växthuset. Här finns ett överflöd av tomater, som trängs med passionsblomma och bönor och paprika. Utanför växthuset blommar dahliorna för fullt i sina krukor och rabatterna är fyllda av prunkande blommor, som rosenskära och flox.
– Trädgården är väldigt viktig för mig. Det är skönt att komma hem efter jobbet och få dra på sig ett par trädgårdsbrallor och sätta fingrarna i jorden.
På frågan om var intresset för odling kommer ifrån funderar Jörgen en stund.
– Det har nog alltid funnits där, under ytan länge. Mina föräldrar var intresserade av trädgård och min mormor och morfar i Långrådna hade alltid en jättefin trädgård.
Han berättar att på våren brukar det vara fullt i köket hemma av försådder som ska planteras ut senare. Just nu är det tomaterna som levererar, till och med i högre takt än de hinner äta.
– Något jag gillar med trädgården är att man ser resultat väldigt snabbt. Livets och naturens gång blir så påtaglig.
Jörgen är tillbaka där det började en gång i tiden. I kvarteren kring Johannesdal, där han sprang som barn.
– Jag är uppväxt här i området och när vi skulle flytta tillbaka till Västervik så var det söder om järnvägen som gällde, nåt annat var inte aktuellt, skrattar Jörgen.
Vardagsrummet speglar ett annat av Jörgen och hustrun Brittas stora intressen, nämligen litteratur. Här är hyllorna sprängfyllda av böcker. Vid första anblicken är det svårt att hitta någon röd tråd.
– Det kan se ut så, men vi har faktiskt en viss ordning.
Det börjar med tyska författare och sprider sig ut som en solfjäder med svenska och utländska. På en hylla står endast pocketböcker.
– Den ramlade ner för den blev för tung, så nu får vi bara ha pocket här.
På ett bord, intill vad som ser ut att vara en bekväm läsfåtölj, ligger en rejäl hög med böcker av olika slag.
– Just nu försöker jag förstå Hartmut Rosa. Han är en tysk sociolog som pratar om begreppen resonans och social acceleration.
– Resonans handlar om vårt sätt att förhålla oss till världen med förnuft och känsla. Samtidigt har vi en sån hög acceleration i samhället att vi inte längre kan ha kontroll över saker och ting. Vi måste våga släppa och inse att det inte är möjligt.
Den här accelerationen är något han märker av i sitt arbete, inte minst med den tekniska utvecklingen som går allt snabbare och som vi måste försöka förhålla oss till på olika sätt.
– Som när AI-tekniken svepte in förra hösten. Det här hade förstås funnits tidigare men plötsligt blev det tillgängligt för alla och något vi behövde ta ställning till.
Samtidigt är det en av hans drivkrafter, berättar han, att vara den som lotsar skolan genom förändringarna och försöka ge eleverna här de bästa förutsättningarna som är möjliga inför framtiden.
– Skolan har en viktig roll för att skapa demokratiska samhällsmedborgare. Förutom att inhämta kunskap så får man fundera på hur man tänker, och hur man ska vara mot andra. Mitt jobb är att skapa förutsättningar för andra, lärare och elevhälsa, för att de ska kunna se till att alla hittar sin plats.
– Det är stort.
Jörgen märker också av den förändrade situationen i samhället, något som speglas i det som händer på skolan. 2016 skakades skolan av ett storbråk, och sedan dess har det varit en del allvarliga incidenter.
– Det är också en motivation till arbetet, att jobba med att försöka förhindra att sådant händer, men också att vara med och reda ut situationen när det händer saker som vi inte vill ska hända.
Ännu har han inte tröttnat på jobbet.
– Men jag ska jobba i ganska många år till, så vi får väl se vad som händer i framtiden.
Nu är det 15 år sedan han kom tillbaka till Västervik med sin familj, och först som rektor, för att sedan ta över som gymnasiechef. Det var många år sedan han undervisade, men det var med intresset för historia som det hela började.
– Det har alltid varit favoritämnet i skolan. Sedan byggdes det på, jag visste att jag ville läsa historia. Att bli lärare var ett sätt att få användning för de kunskaper jag har och få förmedla det.
Saknar du att undervisa?
– Det kan komma stråk ibland då jag saknar mötet med ungdomarna i undervisningssituationen. Att väcka ett intresse och se någon upptäcka glädjen i att få lära sig nya saker, något som förnyar deras sätt att se på världen.
Samtidigt är han fortfarande med där, om än inte lika nära, och jobbet som gymnasie- och vuxenutbildningschef ger honom möjlighet att påverka på ett större plan, att skapa nya utbildningar och nya arbetssätt.
– Men det är fascinerande att få vara med på den här resan varje år.