Nathalie menar att ett sätt att hålla sig ung är att ständigt hålla sig uppdaterad och vara öppen för nya saker.
– Det känns inte som att jag snart är trettio, utan mer som att jag ska fylla tjugofem. Jag tror aldrig att jag kommer känna mig vuxen på riktigt, säger Nathalie när hon möter upp oss vid Fiskarehamnen en gråmulen julidag.
Ålder är ju inte mer än en siffra egentligen, och Nathalie tror att hennes generation av 90-talister och sena 80-talister aldrig kommer bli vuxna på samma vis som äldre generationer:
– De äldre känns lite mer fyrkantiga. En dag tog de på sig ett visst plagg och vips så var de vuxna.
Även om regnet hänger i luften är det varmt, och när vi blickar ut mot Gamlebyviken berättar Nathalie att hon tidigare i livet inte ville annat än bort från Västervik. Hon beskriver sig själv som alternativ som ungdom, att hon helst gick i mörka kläder och alltid hade en kamera till hands. Sin första digitalkamera fick hon när hon var tretton, eller kanske fjorton, år och därefter hade hon som vana att alltid bära med sig kameran, i princip överallt.
– Det är inte lätt att vara alternativ i en liten stad. Jag vågade som ung inte drömma om att jag skulle vara där jag är i dag. Som ung fick jag alltid höra att fotografin inte var något att satsa på.
Pippibroschen ligger Nathalie varmt om hjärtat. Hon fick den när hon jobbade med att fotografera Tjustgalan 2016. "Du är en Pippi. Tro på dig själv och var den du är" sa Magnus Helgersson som gav henne broschen.
Efter studenten hamnade hon en tid i Stockholm, där hon studerade fotografi vid Kulturama. Av en händelse förde vägarna henne återigen till Tjust, närmare bestämt till Gamleby Fotoskola. Sommaren 2015 var det tid för examen och Nathalie hade egentligen inga planer för vad som skulle hända härnäst:
– Min rektor hade fått ett samtal från Västerviks-Tidningen om att det behövdes sommarvikarier och på den vägen blev jag kvar i Västervik.
Att jobba som fotograf på stadens tidning fick Nathalie att se Västervik ur nya ögon. Samma sommar träffade hon även den man som i dag är hennes fästman.
När väl sommarvikariatet var över hade hon börjat bygga upp sitt nätverk och fick möjlighet till flera fotojobb. Sedan dess har vi kunnat se hennes fotografier på flera fotoutställningar och genom hennes jobb som frilans har hon även fotat för Media Fokus och Västervik 365. Numera är hon även anställd som fotograf för reklambyrån Everday.
Redo med kameran. Det finns inget roligare än att fotografera tycker Nathalie. "Man skapar nya världar. Även om det kan se kaos ut runtomkring så kan det man fångar med bilden vara perfekt".
Att lyckas som yrkesfotograf är i dag svårt, och att lyckas som det i en mindre stad är ännu svårare. Att Nathalie lyckats skapa sitt egna varumärke menar hon grundar sig i en blandning av hårt arbete och ödmjukhet. Men vägen dit har även kantats av hinder. 2017 var hon en av flera kvinnor som talade ut i vågorna av Metoo-rörelsen.
– Jag tror det hade varit enklare att vara fotograf och man. Som yngre kvinna blev man ibland ifrågasatt, rent objektifierad ute på jobb, "Du är en sån ung liten tjej, kan du verkligen göra det här", kunde jag få höra.
Andra utmaningar som ung, företagsam kvinna menar Nathalie är att man kanske inte alltid vågar vara alltför på i kontakten med en kund. Detta av rädsla för att det jobbmässiga intresset ska misstas för andra signaler:
– Som man hade man enklare kunnat gå ut och ta en öl med en kund, utan att det skulle misstas för något annat.
Nathalie upplever också att hennes ursprung, med en pappa från Chile, kan ha haft påverkan på de jobb hon fått genom åren:
– Kanske hade jag gynnats av att heta Jacobsson, istället för Chávez, frågar hon sig.
Det ska inte tolkas som att Nathalie på något vis inte skulle vara stolt över sitt ursprung, snarare tvärtom:
– Det är fantastiskt att ha två världar – det får mig att känna ytterligare en dimension eftersom jag fått ta del av all kultur, språk och musik från Chile.
Att vara ung, företagsam och kvinna är inte alltid lätt. 2017 var Nathalie med i en grupp bestående av Västervikskvinnor som talade ut i vågorna av Metoo-rörelsen.
Coronapandemin har varit en utmaning för de flesta som livnär sig på det kulturella, likaså Nathalie. För hennes del fick pandemin dock ett annat ansikte, då hennes mor gick bort i sviterna av covid-19.
– Jag och mamma stod varandra väldigt nära. Vi pratade med varandra i stort sett varje dag, vi är väldigt lika till personligheten.
Att mista sin förälder är svårt oavsett när det sker i livet. För Nathalie uppstår en ny typ av saknad i och med att hon själv snart ska bli mor:
– Jag saknar min mamma ännu mer i rollen som gravid. Det finns så mycket jag hade velat fråga om.
Samtidigt skapade moderns bortgång nya tankar hos Nathalie tankar kring familj och framtid.
– Jag har inte tänkt så mycket på vilken betydelse det skulle ha att själv få barn. Nu, efter mammas bortgång, får det en annan innebörd. Det är stort att få bli den i livet man saknar mest, fast för någon annan.
Kombinerat barn- och arbetsrum. "Det är praktiskt att vara nära till hands" säger Nathalie.
Nathalies retroinredda lägenhet är nästan uteslutet uppbyggd genom fynd på olika second-hand butiker.
Numera känner inte Nathalie att hon ständigt behöver ha med sig en kamera, ibland går det lika bra att plåta med mobilen. Men det är såklart inte riktigt samma känsla.
Samma sommar som det råkade bli så att Nathalie blev kvar i Västervik träffade hon även mannen som i dag är hennes fästman, Lucas Fredén. På bild syns även den ena av parets katter, Zelda. Den andra katten, Sander, hade gömt sig när det var dags för fotografering.
Även köket i lägenheten har retrovibbar över sig.
En del i jobbet som yrkesfotograf är såklart efterarbetet med alla fotografier.
Nathalie fullkomligt älskar kanelbullar. De tre flamingosen menar hon kan representera olika ting: snart tre levda årtionden, eller att familjen om några månder blir tre istället för två.