Sedan 2009 har hon jobbat som danslärare på Kulturskolan i Västervik och det hela började som ett vikariat men hon blev fast anställd 2011.
– Numera jobbar jag 50 procent med dans och 50 procent med administration och utvecklingsarbete sedan ett par år tillbaka, säger hon.
Bland annat har hon varit delaktig i att söka kulturrådsbidraget för kulturskolor sedan ett par år tillbaka.
– Det händer mycket nu. Jag är delaktig för att utveckla verksamheten.
Angela Pinios Nyberg läste det så kallade kulturskoleklivet på Göteborgs universitet, 90 högskolepoäng på distans och nu studerar hon barnkultur på Stockholms universitet, också den utbildningen mestadels på distans.
– Jag blir en mix av kulturskolepedagog och barnkulturvetare, säger hon.
Angela är uppvuxen i Västervik men är född i Alby i Botkyrka, där hon bodde under sina första år. Hennes pappa kommer från Grekland och kom till Sverige när Angela föddes. Föräldrarna separerade när Angela var två och ett halvt år, hennes mamma flyttade till Västervik där hon studerade till sjuksköterska och hennes pappa bodde kvar i Stockholm och arbetade som kock på en restaurang.
– Jag var hos pappa på helgerna och minns att jag fick hänga på Fridhemsplan och på bakgården av restaurangen. Jag lekte med en flicka som bara pratade engelska och vi plockade kastanjer.
Hennes pappa flyttade till Västervik i början av 1990-talet där han blev kvar under Angelas uppväxt. Han flyttade sedan tillbaka till Grekland 2014 och jag har åkt dit och hälsat på en hel del.
Angela pratar bara lite grekiska men känner av sitt grekiska påbrå, hon har ett lite hetare temperament och säger oftast precis vad hon tycker, något hon upplever tas emot lättare i Grekland.
– Jag har svårt att inte vara tydlig med vad jag tycker, säger hon.
Angela gick gymnasiet i Västervik och flyttade sedan till Linköping och till Stockholm där hon gick dansutbildningar. Sedan bar det av till Norge för att städa och tjäna pengar för en USA-resa.
– Jag har släkt i USA, mormor kommer från Boston.
Reser du mycket?
– Jag gillar att resa men det har blivit mindre sedan pandemin.
Angela gick en danslinje på Lunnevads folkhögskola och en eftergymnasial utbildning på Kulturama. Angela har dock aldrig själv varit sugen på att bli yrkesdansare.
– Själva dansbranschen som yrkesdansare är ganska hård, man måste ha mycket skinn på näsan och orka med den typen av miljö och det har jag inte haft ett sug efter. Jag har tyckt att det är roligare att se andra utvecklas.
Något annat som Angela tycker känns viktigt i sitt jobb är integration.
– Vår senaste ansökan till kulturrådet handlade om integration och delaktighet. Projektet syftade till att göra Kulturskolan i högre grad till en interkulturell mötesplats, att man kan vara på en plattform där man möter olika kulturer. En annan del av projektet handlade om Kulturcrew, en grupp ungdomar som skapar kulturproduktioner med fokus på delaktighet i kulturlivet.
Angelas elever är från sju år och upp till vuxen ålder. De danser som hon själv undervisar i är jazzdans, street och olika stilar inom street som locking, och hip hop. Hon har också hållit i en kurs på 80 minuter i veckan för vuxna som varit väldigt populär.
– Då dansar vi jazzdans, jobbar med jazzteknik, har uppvärmning, teknik, lite styrka och smidighet, blandat med improvisation. Allt för att utmana kroppen och jobba både med styrka och rörlighet.
När dansar du själv?
– Jag dansar när det spelas musik, om jag hör en bra låt så rör jag mig alltid till den men jag får utlopp för mycket kreativitet på jobbet. I höstas blev jag skadad så jag har problem med en höft, jag ska göra en magnetröntgen och är lite begränsad till våren. Nu har det blivit lite bättre då jag inte har dansat på några veckor.
Det Angela tycker är det bästa med sitt jobb är inte att undervisa utan att arbeta tillsammans med ungdomar.
– Det roliga är när de kommer till den punkten att de själva blir drivande och delaktiga på en högre nivå. Att kunna släppa tyglarna lite, då kommer de med sin egen ingång, säger Angela.
Hur känns det att fylla 40?
– Inget speciellt. Jag har inget planerat ännu, det hade varit kul att åka i väg med mina väninnor men det är svårt att få till för alla har familj. Jag kanske styr upp något lite senare, jag fyller ju precis efter nyår och folk är lite trötta då.