Anders Svensson har flera pärmar med tidningsurklipp där många artiklar handlar om hans karriär.
Blandrasen Zuze skäller ivrigt och vill springa fram och hälsa när Anders Svensson öppnar dörren till sin villa i Björnsholm, där han bor sedan 30 år tillbaka. I dag är även flickvännen Marlene från Vimmerby på besök, och paret har just bänkat sig i tv-soffan för att se den klassiska cykeltävlingen Giro d'italia.
Hela huset vittnar om att Anders liv i mångt och mycket kretsar och har kretsat runt hans stora intresse – cykling. På verandan hänger en enhjuling, på byrån i hallen tronar en miniatyrcykel och utanför boden står en så kallad gravelbike (gruscykel). I boden finns ytterligare tio cyklar och i flera pärmar har Anders samlat tidningsurklipp med artiklar som skrivits om honom genom åren.
Allt började när han var 14 år och farbrodern Börje introducerade honom till cykelsporten. Anders blev snabbt biten och satsade allt på att bli bäst. I stället för att ta skolbussen från gården i Lilla Dalhem till skolan i Överum (13 kilometer) cyklade han. I ur och skur på blåsiga landsvägar.
– Jag var så envis. Även när det var 28 grader kallt skulle jag cykla till skolan, morsan var vansinnig på mig. Så har jag också fått problem med luftrören senare i livet, efter att ha dragit in så mycket kall luft.
Förr blev det bara landsvägscykling, nu kör Anders Svensson gärna på små grusvägar och i skogen.
Inga andra kompisar hemmavid satsade på cykling, så det blev många ensamma träningspass. Anders farbror åkte med honom på tävlingar runt om i Sverige på somrarna. Karriären tog snabbt fart, och som 18-åring knep Anders guldet i junior-SM – och blev uttagen till juniorlandslaget för att köra junior-VM.
– Vi vann i lagtempo, då man kör fyra tillsammans. Flera jätteduktiga cyklister var med, bland annat Bernt Johansson som vann OS-guld 1976 i Montreal. Han kom trea på junior-SM när jag vann, minns Anders.
Vad var det roligaste under de här åren?
– Resorna, att man kom ut och träffade kompisar på tävlingar. 1971 var jag på ett träningsläger på Mallorca, det var jättekul. Vi var också mycket på träningsläger i Skåne.
Några år senare, som 21-åring, lade Anders ner karriären. Det var för tufft att träna så hårt som man behövde göra i seniorklassen utan att ha någon att cykla med på hemmaplan.
Efter ytterligare några år tog Anders upp cyklingen igen, på motionsnivå. Men han kan fortfarande känna viss ånger över att han slutade tävla på elitnivå.
– Min dröm var att göra som Bernt, bli proffs och ta OS-guld. Men det blir ju inte alltid som man vill och jag hade behövt någon att cykla med, konstaterar Anders.
Vovven Zuze och Anders Svensson vid cykelkärran där Zuze brukar få åka med.
Karriären som motionär var dock inte fy skam den heller. Anders slog vid flera tillfällen rekord i så kallad rullåkning (cykling på en balansrulle) och har kört 26 Vätternrundor. Lägg därtill mängder av andra motionslopp varje år. Han var med och bildade klubben Tjust Vätterncyklister och tävlingen "Puddingtrampet" som kördes många år i slutet av maj.
Nu blir det inga lopp längre, men Anders håller sig i form genom att cykla varje dag. Ibland racer, andra dagar mountainbike eller gravelbike. Hunden Zuze får ofta hänga med i cykelvagnen eller springa jämte en bit.
Hur långa turer tar du?
– Det blir inte så långt nuförtiden, som mest åtta-nio mil om dagen. Oftast cyklar jag fyra-fem mil.
Fredagen den 12:e maj fyller Anders 70 år.
– Det låter ju mycket... men jag känner mig inte så gammal!