Mannen var en före detta svetsare bosatt i Borås. Han hade ett bråkigt förflutet och kommit snett i livet i unga år. I princip hade han försörjt sig på brott sedan han var 15 år. Från det han var två år hade han uppfostras av olika personer och varit ”utackorderad”. Dagen efter konfirmationen rymde han och kom i kontakt med kriminella kretsar i Göteborg och gjorde tillsammans med dem en hel del brott. Han dömdes några år senare villkorligt till två månaders fängelse. Han hade varit ute på en stöldturné i Sverige med äldre brottslingar och fick sin dom Lidköping. Pengarna han och kamraterna kommit över festades upp i Stockholm.
I Västervik hade det varit elva inbrott under maj månad. Men åklagaren valde att bara föra talan i två fall. Ett inbrott i ett café på Hamngatan och en dynamitkupp i Verkebäck. Åklagaren presenterade en lång indiciekedja där man försökte bevisa att de båda männen som stod inför rätta var skyldiga. 30-åringen förnekade all inblandning i brotten; friades och släpptes på fri fot.
Under rättegången berättade han att han varit i Västervik tidigare. 1928 var han på en stöldturné med en finsk medborgare. Under den resan hamnade de båda männen i Västervik. Männen hade bott i en lada ute vid Lögarebergen. De hade utsett sparbanken som ett lämpligt mål att spränga. Men av okänd anledning kom herrarna på andra tankar och drog vidare till Jönköping.
Hos handlande Berg i Verkebäck hade tjuvarna bekymmer med att få upp kassalådan. Eftersom affären låg ostörd vågade sig tjuvarna på att försöka spränga med dynamit. 30-årigen hade gedigen erfarenhet av sånt. För att dämpa ljudet från sprängningen hade man smetat på lera och såpa. Men de lyckades inte i alla fall. Bytet blev skralt. 25 paket Broadwaycigaretter, en bit korv och en havannacigarr! Det var allt. 30-åringen förklarade för rätten att han var för ”gammal i yrket för att bry sig om en så liten kupp”.
– Jag går inte in i en sådan affär. Jag skulle sett direkt att det inte fanns något att hämta, hade han sagt i polisförhör där han också förklarat att han slutat att göra inbrott för att han skulle få ett så långt straff om han åkte fast.
I varje fall ansåg han att det inte lönade sig med småsummor, skulle han återfalla på brottens bana skulle de handla om tusenlappar...
När Berg kom till affären var hela lokalen full av ler-och såpafläckar. Han kunde berätta att om tjuvarna lyckats hade de bara hittat 18 kronor i apparaten. Men kassaapparaten var lika omöjlig för Berg att få upp som för dynamitarderna. Sprängladdningen hade inte varit tillräcklig för att få upp kassalådan, men väl att förstöra låset. Så pengarna låg säkrare än någonsin i lådan.
30-åringen förklarade att han kommit till Västervik i spritaffärer. I Stockholm hade han kommit in i langarkretsar och kom till Västervik för att hjälpa till med smuggling. Här var spritsmuggling en ganska omfattande och mycket lönsam affärsverksamhet. 30-åringens uppgifter var dock vaga. Men förklarade varför han hade pengar att röra sig med. När han kom till Västervik hade han bara haft en tia. Han hade också varit lyckosam vid pokerspel...
Hela processen slutade med att 30-åringen varnades för lösdriveri.