Västervik var en stad i sorg. Det är få, om ens någon, som betytt så mycket för stadens utveckling. Han donerade en stor förmögenhet till staden som vi fortfarande har glädje av. Men det visste man inte där och då. När hans testamente blev offentligt fick stadens invånare en glad och stor överraskning – mer om det senare.
Albert Tenger hade gått bort några dagar tidigare. Den 25 februari drog han sin sista suck. Under begravningsdagen var Västerviks butiker stängda. På byggnader och på fartygen i hamnen flaggade man på halv stång. Kyrkoherde Palén förrättade jordfästningen.
Tenger hade noga skrivit ner hur hans begravning skulle förlöpa; bland annat skulle stadens fattiga "rikligen bespisas" under begravningsdagen på hans bekostnad. Även de som hämtade sin mat på "Inrättninga" (fattighuset) skulle få samma fina förtäring.
Det var vanligt när välbeställda borgare dog vid den här tiden att fattighjonens dag förgylldes. Det kunde innebära; att de till frukost fick kryddlimpor och smör, middag med färskt kött, potatis och soppa, på eftermiddagen kaffe med dopp och på kvällen risgrynsgröt med mjölk. Det var fest!
Albert Tenger kom från en välkänd Västervikssläkt med rötter i Tängs by, Kristianopels socken, i Blekinge. Han drev först handel, senare och i huvudsak skeppsrederi och försäkringsrörelse. Han satt också i stadsfullmäktige och hade en massa andra uppdrag. Det var kanske inte så märkvärdigt med tanke på hur röstsystemet såg ut vid den här tiden.
Den så kallade hundragradiga röstskalan innebar att en liten grupp förmögna herrar kunde gå samman och bestämma vem de skulle rösta på. I Västervik räckte det med att tio, femton man var överens för att valet var avgjort! Tenger satt i fullmäktige under ett tjugotal år.
Han hade ärvt en försvarlig förmögenhet och han hade förmågan att få den att växa. Hans affärsmetoder var ibland djärva, vittnade samtiden om. Det ska vi visa genom att berätta en historia som spreds under hans livstid.
Under en krisperiod vid Överums bruk på 1870-talet hölls en större virkesauktion. Det fanns bland mycket annat ett parti sågade bräder med ett något ovanliga mått, som ingen ville ha. Det gick helt enkelt inte att sälja. Tenger bjöd en blygsam summa och fick partiet:
– Det var ett billigt pris, det, ser bror, berättade han för en bekant.
Väl hemma i Västervik pratade han med kapten Carl Rudin som förde hans skonert Patria. Han beordrade honom att segla med lasten till Marseille där Tenger skulle möta upp.
– Så bjuder jag bror ett pris för virket. Men då känner vi inte varandra, förstår bror...
Rudin förstod. När han kom till Marseille dök Tenger upp på kajen bland andra spekulanter. Han bjöd över fransmännen. När de märkte med vilken iver kapten och köparen diskuterade höjda virkespriser bjöd de över Tenger och köpte hela lasten!
– Det blev en god affär, berättade han senare.
Tenger levde enkelt och tillbakadraget, till skillnad från sina kusiner förde han inget stort hus. Han hade några få vänner som han umgicks med. Ibland bjöd han hem dem för att spela 25 öres vira och dricka toddy. Han bodde och ägde gården på Nygatan 3.
Han kostade i princip aldrig på sig något själv. Men på jularna slog han på stort och köpte julklappar för tre, fyra, fem kronor. En ganska stor summa på 1880-talet kan vi anta. Han köpte oftast flanelltyg till underkläder, som de anställda i hans hushåll och några släktingar förärades med.
Tenger hade för vana att pruta. Så här kunde de låta, enligt Helge Åkerman när han porträtterade Albert Tenger i VT 35 år efter hans död.
– Vad kostar arna (alnen) på den domestiken?
– 32 öre.
– De é för dyrt! Ja ska ge 30 öre. Då köper jag tie arna (alnar).
Om köpmännen inte gick med på hans bud gick han till nästa affär. Men han lär ha fått sin vilja igenom för det mesta...
Alla visste att Albert Tenger hade pengar. Men att han var så förmögen som han var kom som en överraskning för västervikarna när han sista vilja blev känd. Enligt Tengers egna anteckningar vid sin död var hans sammanlagda förmögenhet 355 000 kronor (närmare 20 miljoner i dagens penningvärde). Av dem donerade han 320 000 till allmännyttiga ändamål. Västervik stad fick 312 000 av dem.
Pengarna kom många till del; enskilda personer, föreningar, sjukhuset, skolan och inte minst Västerviks stad som skulle använda sina medel "till för Västerviks stad och samhälle verkligen nyttiga och gagneliga ändamål".
I dag kan vi i stadsbilden se två tydliga bevis på Albert Tengers generositet. Utan Albert Tenger och biskop Hallströms stora bidrag hade förmodligen inte Sankt Petri kyrka byggts. Det var dessa två herrar som stod för merparten av finansieringen. Tenger var också huvudfinansiär till Navigationsskolan i hörnet av Södra Järnvägsgatan och Esplanaden. Skolan byggdes 1901–1902. 1912 drogs navigationsutbildning in. Flickskolan flyttade in året efter och sedan dess har diverse utbildningar huserat där.
Så man kan stilla undra hur mycket som har gjorts för Västervik och för västervikare med Albert Tengers pengar. Åtskilligt vågar vi hävda. Hans minne är värt att vårda och bevara.
Källa: Västerviks-Tidningen 28 februari 1931. "Albert Tenger – vår stads störste donator" av Helge Åkerman.