Videon är inte längre tillgänglig
Alice Babs räknas till en av våra mest folkkära artister. Hon blev Sveriges första moderna superstjärna – älskade av de stora massorna. Vi fick höra henne joddla, sjunga jazz, opera och schlager. Hon behärskade det mesta. Hon vann publikens kärlek och utnämndes till hovsångerska.
Hon fick sjunga med jazzens stora. Under 1950-talet gjorde hon stor succé med Swe-Danes. Tillsammans med de båda danskarna, violinisten Sven Asmussen och gitarristen Ulrik Neumann. turnerade hon över hela Norden. Det samarbetet öppnade nya möjligheter för Alice Babs på andra sidan Atlanten. 1963 börjde hon arbeta med den legedenariske jazzmusikern Duke Ellington.
– Det var fantastiskt. Kyrkokonserterna, bland annat i Westminister Abbey. Det var högtidligt värre, berättade hon i en intervju med TT.
På hemmaplan uppträdde hon med storheter som Povel Ramel och Charlie Norman. Hon kunde se tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Men så hade det inte alltid varit. I början möttes hon av spott och spe från vuxenvärlden. När filmen Swing it magistern gick på biograferna 1940 blev det ett ramaskri från moralens väktare och bigotta präster. Det bildades anti-Babs-föreningar över hela Norden för att stoppa den unga förförerskan, med sitt viftande pekfinger, från att leda ungdomen in på syndens farliga väg. Stim-chefen ordinerade till och med smisk på stjärten! Det är svårt att förstå upprördheten i dag.
Men här i barndom- och uppväxtstaden Västervik kände sig nog Alice Babs uppskattat. I Västerviks-Tidningen 1936, förmodligen den första recensionen i hennes liv, skrev tidningen efter ett uppträdande i Folktes park. Vi citerar:
"Vem som däremot gjorde succé var kapellmästaren Jean Nilssons dotter Alice, som med en enda kuplett tog publikens hjärta med storm. Det är en liten dam med framtiden för sig, och vi motse med spänning hennes vidare främträdande som Thalias tjänarinna."
Alice Babs drog sig tillbaka från artistlivet, mätt på ära och berömmelse, och bodde många år i Spanien. De sista åren förmörkades av Alzheimers. Och det var just demenssjukdomen som blev för mycket för henne. Hon avled lugnt och stilla på ett demensboende i Stockholm.