Min kompis Ivar 93 avled i förra veckan. Vilken rikedom du bjöd på ur ditt aktiva och långa liv. Du tittade gärna på tv-sport så sent som i våras och sportresultaten kunde du inför de allt oftare samtalen vi fick ha under vår 30-åriga vänskap. Tänk att en 93 åring alltid sa när man ringde upp honom”jasså kommer du om 10 minuter då sätter jag på kaffet”. Efter 90 år fyllda började du använda mjölk till kaffet och började äta lök som du inte hade ätit under hela ditt vuxna liv. Du var aldrig främmande för att ställa om till nyheter inom alla områden. Det som förenade oss mest var biodlingen och det unika med dig var att du kunde den senaste forskningen såväl som gammal biodlingshistoria. Det fanns alltid underlag till innehållsrika pratstunder. Förra året kom jag till dig och frågade om vi kunde hjälpas åt att skörda honungen men du hade något annat på gång men ändrade dig med kort varsel. Din kommentar blev ”man får aldrig vara så gammal att man inte kan ändra sig”. Hur många 92-åringar och yngre kan ändra på sig med kort varsel? Den typ av person du representerade saknas många gånger idag. Hur många vill lägga flera decennier på ideellt arbete i biodlareföreningen, hembygdsföreningen, uppbyggandet och driften av Gamleby Folkpark och kyrkan.
Du var ingen som ville stå på scenerna och leda men bedrev ett slitsamt bakgrundsarbete utan egentligen mycket erkännande. Varifrån fick du all energi till detta –Ivar?
Det är många med mig som vill tacka dig för en god och varm vänskap, ett alltid bra samarbete, insats och kunskap, som du generöst bjöd på under hela ditt långa liv.
Det har varit en rikedom att få ta del av ditt långa och händelserika liv.
Tack Ivar!