Som tidigare meddelats har Matts Aldman, 69 år, Västervik, hastigt avlidit under en resa i Indien. Han efterlämnar sörjande hustru Margaret, barnen Malin, Martin och Måns, samt barnbarn och övrig släkt samt många vänner.
Dödsbudet kom som en fullkomlig chock för alla som kände Matts. Hans oerhörda vitalitet, kreativitet och livslust tycktes göra honom immun mot det åldrande som drabbade oss andra.
Matts växte upp med oss bröder i Bromma, men flyttade i tonåren med familjen till Borås. Tidigt utvecklade han där många av de talanger som alla vi som befann oss i hans närhet skulle känna igen igenom hela hans liv. Musiken, konsten och en stark humanism parad med ett blixtrande intellekt.
Han blev den dittills yngste att som 16-åring ställa ut teckningar och målningar på vårsalongen på Borås konstmuseum 1961. Och måleriet ägnade han sig åt genom åren, I början gärna nonfigurativt, men i mogen ålder mestadels med marinmåleri eller med sommarstället på Torrö i Västerviks skärgård som favoritmotiv.
Matts valde läkaryrket, och som medicinstuderande träffade han sin älskade Margaret. De följdes sedan åt i livets alla skiften. Och dörren öppnades mot världen, de unga for på resor till då exotiska länder, bröllopsresan t ex ledde till Indien.
Efter läkarexamen gick flyttlasset till Västervik, en stad där de rotade sig väl. Matts började sin läkarkarriär på medicinkliniken på Västerviks sjukhus, och fortsatte som distriktsläkare innan han slutade sin tjänst som flygläkare på Malmens helikopterdivision i Linköping.
Flyg i alla former var en passion ända sedan uppväxten i Bromma, där en strid ström av modellplansbyggen fyllde pojkrummet. Samtidigt med medicinstudierna i Göteborg tog han motorflygcertifikat på Chalmers flygskola och under Västervikstiden blev det ett instrumentcertifikat. Tjänstgöringen på helikopterdivisionstiden innebar även helikopterflygning.
Matts känsla för estetiska värden förde honom bl.a. till byggnadsnämnden som fritidspolitiker för Folkpartiet. Han var en övertygad liberal som hade synpunkter om det mesta både lokalt och inom världspolitiken. Matts var en stor sällskapsmänniska med allmänbildning och debattglädje. Han hade stor förmåga att ta alla omkring sig på största allvar och samtidigt se på sin samtid med en stor dos humor.
Hemmet har alltid varit generöst och öppet för nya och gamla vänner, på Rådhusgatan såväl som vid sommarstället på Torrö utanför Västervik, där han ömt vårdade roddekan, motorsnipan och dagseglaren. Han var händig med att både renovera och att bygga nytt. När han blev trött kom saxofonen eller synten fram.
Han hjärta slog för jazzen, i tonåren vad det Louis Armstrong som var husgud. Senare upptäckte han Jan Johansson, vars speciella nordiska stil Matts fångade suveränt. Han spelade periodvis i olika band, oftast med trumpeten, eller med esskornetten när det spelades till dans. Senast vi hörde honom spela var som trumpetare i Jazzbolaget med andra Västerviksprofiler på Gränsö slott.
Saknaden efter vår storebror "Matte" är mycket stor.