Det är med största sorg och chock vi helt oförutsett mottagit beskedet att allas vår "Mocka" lämnat oss efter en kort tids sjukdom.
Det enda man känner är en stor tomhet och man frågar sig givetvis hur något sådant här kan hända.
När man känt en människa i så många år har man givetvis mängder med minnen och episoder som man nu återigen fått uppspelta i sinnet.
Vi minns så väl badresorna i Renault 5: an, fisketurerna vid sommarstugan i Djursdala, hämtningarna på Hultsfredsfestivalen, tålamodet vid musikrepen och spelandet av Cliff Burtons bassolon på övervåningen men framförallt så minns vi den speciella dag då det var dags för våra egna barn att börja på dagis.
Det kändes alltid lite speciellt att hämta eller lämna de dagar Monica jobbade och otaliga är de timmar man blivit fast i kapprummet i diskussioner om antingen det ena eller det andra.
Vem kan glömma dockan Patrik till exempel?
Alltid glad och till hands för tröst när något gått lite fel, precis som Monica.
Undrar egentligen hur många gånger Marcus och Monica spelat gitarr och hur många timmar Linnea suttit i hennes knä och lyssnat till kloka ord för en liten människa.
Det är dessa goda minnen av henne vi får ta med oss för resten av våra liv och även om det känns helt ofattbart att vi aldrig kommer att få träffa henne igen så får vi inse att det är så vår herre har valt att det ska bli.
Våra varmaste tankar går givetvis i denna svåra stund till maken Anders samt barnen Camilla och Joackim med familjer.
Tyvärr så finns inte Monica ibland oss längre men minnena av henne kommer ni alltid att bära med er.