Carl-Henric Larsson
Min vän, min partner/kompanjon, min svåger Carl-Henric Larsson förlorade sin kamp mot cancern förra tisdagen.
Efter snart fem mycket tuffa år gav kroppen till slut upp, men den satans cancern fick slita hårt för Carl-Henric gav inte upp i första taget.
Vi skildes från varandra för sista gången på kontoret i Totebo i tisdags kväll, efter att han med sina sista krafter tagit fram underlag till momsredovisningen. Han utmanade sjukdomen in i det sista, Carl-Henric ville verkligen vara kvar och uppleva livet, familjen och jobbet lite till, men cancern ville tyvärr annat.
Carl-Henric och jag träffades för länge sedan, han var min fru Lisas lillebror, 14 år gammal och egentligen mest i vägen när jag hälsade på i Skogshyddan i Totebo.
Men med åren växte en stark vänskap fram för att övergå i en 32 årig lång arbetsrelation som partners, delägare och arbetskamrater på Totebo AB.
Carl-Henric var ekonomichef, medan jag ansvarade för försäljning och var bolagets VD.
Under alla dessa år arbetade vi sida vid sida, i med och motgång, vi tråcklade oss igenom fyra stora konjunktursvackor på något sätt och fortsatte att satsa framåt.
Det var min roll att synas utåt, men Carl-Henric var alltid vid min sida när de stora och viktiga besluten togs.
Carl-Henric uppfattades kanske som lågmäld, men bakom det fanns en person, med kvick och rapp "Calle humor", stor integritet och begåvning, omdömesgill, stort hjärta, en person man kunde anförtro sig åt och alltid kunde lita på.
Utan Carl-Henric hade Totebo AB inte varit det företag det är idag.
Vid sidan om företaget och familjen ägnade sig Carl-Henric åt travsport, både som uppfödare på familjens gård Bränneblägda utanför Totebo och på tävlingsbanorna med egna hästar.
Sin största välförtjänta framgång fick Carl-Henric för bara några veckor sedan, när hans egen uppfödning Santiago Wibb kom trea i kriteriet, Sveriges största travlopp för 3-åriga travhästar.
Efter mer än 300 månadsbokslut, ett 60-tal delårsbokslut och över 30 årsredovisningar måste nu Totebo AB och jag klara oss utan Carl-Henric.
En mycket tung insikt och verklighet men jag vet att Du vill att vi ska fortsätta i samma anda och stil som tidigare! Jag lovar att vi ska göra det!
Du fattas mig Calle!