Gun Lith som avled för några veckor sedan var född i Västervik år 1928, dotter till bagaren Sven Widén och hans maka Signe. Gun gick i skolan och tog studenten i Västervik varefter hon genomgick lärarutbildning i Linköping. Hon flyttade aldrig tillbaka till Västervik men behöll en nära kontakt med hemorten och var en person som många Västerviksbor kände.
Då Gun Lith begravdes i Vimmerby den 13.8 var det så många som ville komma och ta ett sista farväl att vi inte rymdes i kapellet på kyrkogården utan begravningshögtiden fick flyttas till stora kyrkan. Det var ett uttryck för hur omtyckt Gun var och vilken mästare hon var på att hålla kontakt med människor under många år. Också det visades tydligt under högtiden då hennes ”första bästis” talade om en 75-årig vänskap.
Det finns mycket att skriva om Gun – både från hennes yrkesliv som lärare och från alla andra delar av livet som dotter, mamma, vän, frivilligarbetare osv. I alla olika roller visade hon en osedvanlig omtänksamhet. Det kom alltid ett kort från Gun (och Gunnar) då något barnbarn hade namnsdag eller födelsedag. Och ett eget kort med posten är verkligen något som uppskattas av barn. Enda nackdelen var att Gun skämde bort oss. Vi räknade med omtänksamheten – eftersom vi kände oss utvalda. Men det var vi alltså inte – Guns omtänksamhet sträckte sig långt utanför den nära familjens sfär. Att det betydde mycket för många har vi nu efter hennes begravning fått många bevis på. Det är vi många som kommer att sakna.
En annan av Guns egenskaper som jag kommer att sakna är humorn och skrattet. Jag har inte skrattat så mycket tillsammans med någon annan – för allt möjligt – både då det passat och då det inte passat. Skratten sägs enligt undersökningar har minskat över tiden i Sverige och nu när Gun inte är här bland oss längre så blir det en väldig skrattminskning både för mig men förmodligen också för alla andra som kände henne. För Gun hade en förmåga att dra med alla oss andra i humorn och den hörbara glädjen. Oj vad jag kommer att sakna det.