Budet om Ingvars bortgång kom inte helt oväntat. När jag besökte Ingvar en vecka tidigare var han märkbart trött och tagen av sin sjukdom. Ögonen vittnade om att tiden i Rörsberg var på väg att rinna ut.
Sedan sextiotalet har vi Blackstadbor sett hur noggrant och omsorgsfullt Ingvar skötte den goda jorden i Rörsberg. Det så för alla förbipasserande iögonfallande jordbruket gav den bild som alla önskar att få se.
Med all rätta tilldelades Ingvar Hushållningssällskapets jordbrukspris och fick dessutom ur konungens hand mottaga guldmedalj för skicklighet och ansvarskänsla som mjölkleverantör. En utmärkelse som han hittilldags är ensam om i Blackstad socken.
Ingvar och Ulla var trogna kyrkobesökare och vänner som vi mötte med ett leende på kyrkbacken.