Brita Larsson
Mormor, du var en klok kvinna med hjärtat på rätta stället även om du kanske inte ens visste om det själv, men jag både visste och kände det.
Vi fann varandra efter cirka 25 år och du är nu på en annan plats och vill att du ska veta en sak; Jag är så glad för våra få år tillsammans istället för att sörja de åren som vi gått miste om. Att tänka och känna så är inte för min skull utan det är framförallt för att hedra dig där du är nu, för du finns fortfarande, både med pekpinnar men framförallt med kärlek och värme.
Jag hoppas att du kan läsa detta vare sig du är ovanför, nedanför eller bredvid mig, för mina ord är egentligen inga minnesord utan det är kärleksord från mig till dig mormor!
Hur många har fått den äran att få en själsfrände som dessutom är ens blodsband i vuxen ålder? Inte många, men vet du? Klart att du vet, vi fick uppleva det, vi fick till slut spela FIA, lösa korsord, äta underbara pannkakor och prata om allt och ingenting, jag fick göra det tillsammans med dig min underbara mormor!
Att åldern bara just är en siffra är något som du bevisat för mig. Att kunna sitta med en 57 år äldre kvinna och skratta, ibland gråta, äta husmanskost, spela spel och berätta både sanningar och historier samtidigt som man glömmer bort att timmarna bara går är bevis nog. Utanför allt detta så har du gett mig ett kvitto på vad kärlek, empati och medmänsklighet är, för det var du en mästare på detta. Tack för våra år tillsammans, det kommer att blir fler år men inte ännu. Och du mormor, håll sams med farmor, för jag måste ju ha två skyddsänglar som trivs tillsammans.
Puss och kram.