Ibland i våra liv hejdar sig tiden, något ohyggligt ofattbart sker.
Anders, så kom dagen när beskedet nådde mig att du inte längre är med oss, så mycket för tidigt togs du ifrån dina nära och kära, så orättvist livet kan vara.
Anders du var en av mina lekkamrater från barndomen, och en god och så värdefull vän när vi blev vuxna.
Vi växte upp i samma kvarter och lekte på samma gata, pallade frukt av arga farbrorn, gick tillsammans på lekis hos Tant Märta.
Anders, var killen vi småtjejer gillade, han var snäll och hittade alltid på roliga, busiga och spännande saker.
Vi följdes åt i skolan, några år i vuxen livet gick vi åt skilda håll men så möttes våra liv igen för 25 år sedan.
Precis som du och jag växte upp och lekte som barn, så kom även dina flickor och mina barn att göra, du kom att bli en viktig vuxen som spelade en stor roll i mina barns uppväxt.
Jag minns alla fina stunder våra familjer haft tillsammans, du var även som vuxen en människa som hittade på roliga saker, som exempelvis den gången du hittade på att våra familjer skulle åka på båtutflykt med en liten båt med utombordmotor, den utflykten glömde vi aldrig.
Jag minns ditt goa sätt att säga – hej på dig gumman, när vi träffades eller pratade i telefon.
Hos dig och Lisa stannande både Freddi och jag gärna till när vi passerade er väg och alltid kom kaffekoppen fram och så pratade vi bort en stund, det gör ont ända in i hjärteroten när jag nu passerar er väg.
Du är inte längre med oss men jag kommer för alltid att ha dig i mitt minnes arkiv, det finns så mycket fint att minnas från alla år av din, min och våra familjers vänskap.
Din vänskap Anders var en rikedom, du kommer alltid att fattas oss.
Mina varmaste tankar går till dina anhöriga.
Vårt liv är en vindfläkt. En droppe som faller i tidernas ström, den skimrar i regnbågens färger en minut brister och faller och drömmen är slut.
Vila i frid Anders .