Bertil Andersson
Bertil Andersson föddes i Yxnerum i Östergötland 1935.
Efter studentexamen vid Linköpings Högre Allmänna Läroverk 1956, blev han efter fortsatt värnplikt reservofficer på I 4 i Linköping.
Sin tidningsbana inledde han som volontär på Oskarshamns Nyheterna 1958, han blev sportchef på tidningen Östra Småland 1960, en kort tid även sportchef på Nyaste Kristianstadsbladet och sedan rullade den journalistiska karriären på.
Till Norrköpings Tidningar kom Bertil som telegramredaktör 1961, ett viktigt jobb på den tiden då mycket av nyhetsmaterialet kom i form av TT-telegram. Senare berättade han om den svåra konsten att som rubriksättare i få ord sammanfatta vad en artikel handlade om.
Han arbetade som redaktionssekretare på Veckans Affärer 1965-1966. Därefter anställdes Bertil på Västerviks-Tidningen som chefredaktör och ansvarig utgivare 1966. Han blev tidningen trogen under resten av sitt yrkesverksamma liv och avslutade sin långa tidningsbana med pension 2000. Han var även medlem i Västerviks Rotaryklubb och Tidningsutgivarna.
Redan i unga år utmärkte sig Bertil Andersson för ansvarstagande. Under studieåren i läroverket i Linköping var han klassens ordningsman. Sedan kom han inom tidningsvärlden att ikläda sig många förtroenduppdrag. Han var ordförande i Publicistklubbens Östra krets 1984-1987 och var sedan 1987 under många år ordförande i Svenska Högerpressens Förening. Bertil var också svensk redaktör för Rotary Norden 1975-1980.
Under sin långa chefredaktörstid på VT var det han som även var den politiske redaktören, det vill säga, det var Bertil som var ansvarig för ledarsidan och skrev de flesta ledarartiklarna själv.
Under åtskilliga resor med Nordiska Högerpressens medlemmar i Danmark, Finland och Norge har min hustru och jag varit tillsammans med Bertil och Anita då vi med andra tidningsvänner umgåtts under gemytliga former och diskuterat gemensamma och aktuella nordiska tidningsfrågor.
Detta har även gällt på Tidningsutgivarnas årliga vårmöten i Stockholm, då vi båda försökte hävda den lilla landsortstidningens intressen gentemot de stora drakarna.
Vi sörjer en mycket uppskattad vän och medarbetare. Med stor beundran tänker vi på Anita som under hela den sista sjukdomsperioden kärleksfullt, för att inte säga heroiskt har skött och ömsint vårdat Bertil såväl i hemmet som senare på Dalsgården. Tankarna går också till barnen Dick och Frida med familjer.