Vid en ålder av 102 år har förre läroverksadjunkten Lennart Molin avlidit. Han sörjes närmast av hustrun Lisbeth Molin samt barnen Lars och Eva.
Lennart Molin var född och uppvuxen i Stockholm. Hans föräldrar var revisor Ragnar Molin och dennes hustru Pauline de Bert. Under skoltiden i Nya Elementarläroverket läste han latin och grekiska. En av hans klasskamrater var Raoul Wallenberg; han satt i bänken framför Lennart. De hade musikintresset gemensamt och blev goda vänner.
Lennart blev student 1929. Han anställdes som amanuens på det världsberömda, av Arhtur Hazelius grundade, Nordiska museet.
Efter att ha avlagt filosofie magisterexamen blev Lennart läroverksadjunkt, bland annat i Visby. En av hans elever där var Thure Stenström, som med tiden skulle bli professor och en av Svenska Dagbladets främsta medarbetare.
1951 blev Lennart medlem av kollegiet vid läroverket i Västervik. Han kom att undervisa i svenska och historia och visade sig väl skickad att ta hand om Tjustbygdens söner och döttrar. I en av Sveriges Radio arrangerad allmänbildningstävling deltog med framgång Lennart och hans kollega Sverker Magnusson. Lennart var en lärdomsgigant, laddad med beslutsamhet och segervilja, vidsynt, vitter och världserfaren framstod han som en gentleman med anstrykning av brittisk torymentalitet. Med sin utåtriktade, oegennyttiga läggning, sin rättrådighet och sin ljusa livssyn blev han ett föredöme för oss alla. Hans uppsåt var rent, hans handslag fast och hans hjärta varmt.
Lennart gifte sig 1952. I hemmet blev han den älskade maken, den gode och omtänksamme familjefadern. Med sin gedigna karaktär vann han tillgivenhet och respekt.
Lennart var en sann humanist, livligt intresserad av musik, konst och litteratur. Så länge han kunde bo kvar hemma, spelade han dagligen klassisk musik på sin flygel. In i det sista hade han goda kontakter med Musikaliska akademien och dess företrädare Bill Ottercrans; de bytte noter med varandra. Så länge krafterna stod bi, besökte Lennart alla de konserter, som arrangerades i Västervik.
Under skolferierna företog Lennart och Lisbeth alltid utlandsresor, främst till Frankrike, Spanien och Portugal. Lennart fotograferade flitigt och berättade efteråt spirituellt för vännerna om vad han och Lisbeth upplevt. Som ålderspensionär tågluffade han till Svarta havet.
I biblioteket var Lennart en ofta sedd gäst. Han studerade noggrant nyutkommen litteratur och hade i hemmet ett ansenligt bokförråd.
I sin ungdom spelade Lennart tennis och bordtennis. Längre fram i livet blev golf ett uppslukande intresse. Han hade en god kondition.
Med fransk politesse har Lennart i sin krafts dagar hållit briljanta föreläsningar i det illustra Vegagillet och i Västerviks rotaryklubbar. I förekommande fall stod han själv för pianoackompanjemanget.
Långt upp i åren spred han glans och glädje.