Några av oss sjöng inte själva, men inspirerades av våra sjungande kamrater att starta vis- och jazzklubben MAGELISO Club. Vi fick hjälp av kommunen att få fram en lokal i källaren på huset vid Grönsakstorget (senare bl a kulturhus och visskola). Musiken blev samlingspunkten men självklart dracks en del av nymodigheten mellanöl.
Ur MAGELISO föddes 1966 tanken om en visfestival i Slottsruinen. Turistchefen Ann-Marie Eklund tände på idén och gav oss kommunens OK på att låna Slottsruinen för arrangemanget. Kommunens verkmästare Walter Furemo, som hjälpt oss med klubblokalens utformning, ställde upp med att bygga scen. Alla tillstånd fixades, nu gällde det att skaffa artister och marknadsföra. Första visfestivalskvällen kom och slottsruinen fylldes. Många fick njuta av musiken på gräsmattan utanför.
Allt gick över förväntan och glada men lite chockade bar vi hem ”dagskassan” i hinkar. Vi gick sedan ner till MAGELISO:s klubblokal för eftersits med öl och hemmagjorda smörgåsar. Från början var vi fyra i gänget, men vi har tyvärr mist en av våra kamrater – Göran Bohman. Vi andra minns med glädje denna tid tillsammans med våra ”tjejer” som hjälpte oss och som är samma som idag, men nu våra fruar…
Vi är stolta över att vår skapelse VisFestivalen genom Hansi Schwarz starka engagemang och kontakter drivits till vad det blivit för Västervik. Utan Hansi är vi säkra på att det inte blivit någon fortsättning! VisFestivalen har satt Västervik på kartan och vi gratulerar Västerviks kommun till att ha förstått att stödja verksamheten med visskola och visarkiv. Vi önskar VisFestivalen all lycka i framtiden.
Stort tack till Hansi Schwarz!