Till min gode vÀn Hansi Schwarz.
Under mÄnga Är har vi varit vÀnner och en samhörighet hos oss bÄda har vÀxt fram.
Vi trĂ€ffades för mĂ„nga Ă„r sedan dĂ„ jag blev din hyresgĂ€st. Det blĂ„ huset pĂ„ Strömsgatan, huset dĂ€r vi alla trĂ€ffades nĂ€r du var i stan. Ăven fast det var lĂ€nge sedan jag flyttade ut sĂ„ var det dĂ€r det blev mĂ„nga trĂ€ffar med bĂ„de arbetsmöten och trevliga fester.
VÄr kontakt som började med bostaden, utökades med visfestivalen och som sedan övergick till en vÀnskap som bestod av sÄ mycket mer. Trots vÄr Äldersskillnad sÄ fann vi varandra, tyckte och tÀnkte lika i stort som smÄtt. Tyckte om bilar, det goda livet, en stund i bastun, god mat och en öl att dricka. Vi gjorde resor tillsammans, inom och visfestivalen och till ditt kÀra Tyskland. En resa som planerades hann vi inte göra med tanken pÄ det vÀrmer ÀndÄ.
Du trivdes bra i VÀstervik bÄde pÄ Strömsgatan och pÄ GrÀnsö och var gÀrna hÀr under olika delar av Äret, inte bara under festivalen. Min familj, fru och barn tyckte mycket om dig och din fru Maj. Ni var tvÄ personer som vi gÀrna hade över pÄ middag och umgicks med. Jag lÀrde Àven kÀnna dina barn och jag vet du var stolt över dem.
Visgfestivalen var ju den gemensamma nÀmnaren och mycket arbete har lagts ned pÄ detta. Alla vet att det var ditt livsverk och din önskan var att den skulle fortsÀtta utan dig.
Mycket arbete ÄterstÄr nu nÀr vi ska försöka göra det arbete som du vigde ditt liv Ät. Men jag vet att du finns med oss och ger oss en vÀgledande hand pÄ vÀgen.
Vi sÄg alla hur din sjukdom försvagade dig med du gav aldrig upp hoppet trots din smÀrta. Det enda som tröstar i sorgen Àr att du nu slipper ha ont. Jag och min familj saknar dig med sÄ mÄnga andra, du lÀmnar ett stort tomrum efter dig.
Tack Hansi för vÄr vÀnskap.
Din vÀn