F d församlingsassistenten i Vimmerby församling Inger Karlsson har slutat sin jordiska gärning efter en tids sjukdom. Hon blev 75 år gammal. Genom sin långa verksamhet i församlingen blev hon en välkänd medarbetare som kyrkvärd och inte minst bland stadens barnfamiljer där hon hade ett brett kontaktnät i söndagsskola och ungdomsarbete. Genom sitt starka engagemang för tro och liv i den kyrka hon älskade, kom hon att utföra en välsignelserik gärning av bestående värde i Vimmerby församling.
När hon i begravningsgudstjänsten i Vimmerby kyrka vigdes till vila, höll undertecknad ett griftetal i anslutning till de minnesord som hon själv valt. Jag återger därför här vad som sades vid hennes kista inför Vimmerby kyrkas altare.
En trogen tjänare i Kristi kyrka och i Vimmerby församling har lämnat oss. Inger älskade detta kyrkorum där hon idag vigs till vila. Här fick hon tjäna den Herre, som hon troget följt i ord och handling under sitt liv. Vi påminns idag om den glädje hon alltid upplevde i gudstjänster, processioner och lovsånger till Skapelsens Herre.
Vimmerby församling står idag i djup tacksamhet för vad Inger fått uträtta här under sitt liv. Hon började en gång som frivillig medarbetare, men fick som församlingsassistent senare arbeta med barn och ungdomar under hela 33 år.
Vi som arbetat med henne har inte glömt hennes engagemang i uppgiften, hennes kontakt med familjerna och de härliga familjegudstjänsterna i Vimmerby kyrka. ”Sjung lovsång alla länder och prisa Herrens namn ”.
Men Inger var också förtroendevald. I 24 år beträdde hon posten som kyrkvärd i denna kyrkas sköna gudstjänst. Personligen skall jag aldrig glömma den varma och sköna gemenskap som präglade samvaron i kyrkans sakristia i form av stillhet och bön. I sina efterlämnade memoarer skriver Inger: Kyrkvärdstiden var en gåva.
Som ledamot av råd i församling, pastorat och kontrakt fick hon vara med och planera kyrkans verksamhet, inte minst vad gällde de döptas fostran in i kyrkans gudstjänst och liv.
Inger har själv bestämt vem som ska göra vad, och vad som skall göras vid denna gudstjänst då hon vigs till vila efter sin jordiska tjänst i Guds rike.
Psalt. 121: Den psalmen var för Inger en minnesvers från söndagsskolan, den fick hon också som ett minnesord när hon installerades som kyrkvärd inför detta altare. Hon önskade att Psalmistens Ord till oss alla skulle läsas och begrundas denna dag.
”Jag ser upp emot bergen; varifrån skall jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord... Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt”.
Inger älskade lovsången i kyrkans gudstjänst. Vi minns henne som en glad medvandrare. Men personligen fick hon möta jordelivets prövningar i förluster, sjukdom och smärta. Hon fick ofta dela Psalmförfattarens rop: Varifrån skall jag få hjälp? Men hon hade också svaret. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Det eviga. Man fick en känsla av att Inger sörjde mera över den kyrka hon älskade, än över sin egen bräckliga situation där livet ständigt var hotat. Trots en inre glädje kantades den sista livsvägen av mörka skyar i form av smärta, uppbrott och ensamhet.
Vi tackar Gud i denna gudstjänst för vad Inger har fått vara och betyda för denna församling och inte minst för var och en av oss, som stod Inger nära eller tillhörde hennes vänner. Trots kroppslig svaghet var Inger en stark människa. Hon visste vad hon trodde på och vad hon ville åstadkomma med sitt liv.
Så minns vi henne. Men våra olika minnen av henne får vi ta med oss under dagar som kommer. I tacksamhet till Gud över det liv vi fick dela, får vi skiljas med återseendets hopp om ett möte i en bättre värld. Så har Inger själv bestämt att jag skulle sluta med det Jesajaord, som trots allt talar om ett löfte som inger tröst och hopp.
Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig. (Jes. 41:13)