Min arbetskamrat och bowlingkompis, Inger Karlsson, är död.
Allt är som en ond dröm. Du finns ej mer bland oss. Tänk så fort livet kan förändras.
Jag arbetade på drätselkontoret och 1963 skulle vi anställa en kontorist. Det blev Du och det behövde vi aldrig ångra. Du började hos oss den 1 december 1963.
Vid kommunsammanslagningen blidades personalkontoret för att sköta kommunes löner så Du och jag flyttade dit. Vi två, Inga och Agneta, skötte lönerna och såg till att alla fick rätt lön. Vi fick ofta börja klockan sex på morgonen för att hinna med och det var inga problem – Du ställde alltid upp. Vi trivdes så bra tillsammans alla fyra, vi gick med glädje till våra jobb varje dag.
Vi bowlade i Båkens damklubb och på helgerna var vi ofta på seriespel. Även om fick stryk hade vi roligt när du var med.
Den 1 december 1992 fick Du i pension och det var många som saknade Dig, både bland löntagare och personalen.
Efter pensionen har Du och jag, Inga, Berit och Birgitta gått ut och ätit lunch en gång i månaden och suttit och pratat och skrattat åt gamla minnen.
Du var nöjd och glad att Anita och Du bodde i samma hus och Du sa ofta att Du inte kunde ha det bättre än Du har det. Tråkigt att det nu är slut.
Jag tänker på Anita som mist sin mor; Peter, Niclas och Jonas som mist sin mormor; de sju barnbarnsbarnen som mist sin gammelmormor; Bengt och Gunnel som mist sin syster.
Hur ofattbart allt än är vill jag tacka Dig, Inger, för alla trevliga stunder vi haft tillsammans. Du var MIN VÄN. SOV GOTT!"