Anita Pecher-Fröjd
Anita adopterades tidigt av paret Sven och Rut Hallgren som hon växte upp tillsammans med. Bostaden var under många år det vita annexet som ligger på gården vid Ellen Key skolan och som på den tiden var arbetarbostad för gamla läroverket där Sven arbetade som vaktmästare.
Anita utbildade sig under slutet på 70-talet till sjuksköterska i Stockholm.
Hennes arbetsliv har därefter varit på olika platser inom landstinget och kommunen. Vi minns hennes alla år på akutmottagningen, hennes tid inom primärvården som distriktssköterska, samt tiden som skolsköterska på kommunens skolor. Hon avslutade sina sista år med att arbeta på sjukvårdsupplysningen och på vårdcentralen.
Andreas och Ulrika tackar för tiden vi fick tillsammans med henne under alla år i Ekbäcken, Jenny där vi vuxit upp.
Anita tillbringade sina sista år på Ullevi i Gamleby där hon drev ett B & B med sin nuvarande make Martin. Hon var mycket aktiv med husrenovering och hon älskade att måla. Hon lämnar efter sig åtskilliga vackra tavlor hon skapat under åren. De två dvärgsnausrarna Dacke och Cato var också en stor del av henne liv den sista tiden.
Anita ägnade sig också åt släktforskning och kom på slutet fram till att hennes biologiska mor arbetade på Stadshotellet i Vimmerby under 1940-talet. Troligen var hennes far en duktig fotbollsspelare från samma ort.
Vi minns Anita som en genom åren plikttroget arbetande mor, maka, farmor och mormor. Tyvärr fick sjukdomen grepp om hennes kropp och hon lämnade oss alldeles för tidigt. Vi vet att det är många vänner som sörjer henne. Vi saknar dig alla!
Dikt tillägnad mor
Månen lyste hel under natten på en stjärnklar himmel över Västervik.
Solen steg upp i ett eldrött sken under tidig morgontimme då du lämnat oss.
Flyttfåglarna mötte strax därefter våren i ett formaterat V och himlen är fortfarande öppet blå.
Måsarna flög högre än vanligt och plötsligt slog björkarna ut.
Den lilla pippin med röda magen skuttade runt ditt fönster på springande ben precis som vanligt med en färg som påminner oss om den röda klänning du bar när du gifte dig.
Allt detta för att välkomna dig. Välkomna dig till landet utan smärta, rykten och förtal.
Till landet utanför, till landet bara du känner. Allt detta för att påminna oss om att vi en gång kommer att ses igen. Vila i frid kära mor, farmor, mormor och maka.