Johan Nordenfalk sörjes närmast av sin hustru Anna Lena och barnen Caroline, Sophie, Charlotte och Johan med sina familjer.
Johan har visat en enastående duglighet i de olika positioner han innehaft i svenskt och internationellt närings- och kulturliv. En svensk terrier, krävande och framåtsyftande med äkta civilkurage och stor hederlighet, alltid med glimten i ögat. För sina insatser hedrades han med HM Konungens medalj av högsta valör.
Johan var en förtjusande person, vänlig, kunnig, allmänbildad, engagerad och lyssnande. En lysande talare. Hur många värdinnor har inte tjusats av honom som middagstalare. Briljant även vid mer allvarliga sammanhang. Som ordförande var han strålande. Han höll i klubban med stor auktoritet.
Johan var under perioden 1982 -1995 en högt värderad ordförande för Sveriges Jordägareförbund. Han (Bums) öppnade alltid sammanträdena på angiven tid. Eftersläntrare fick sig en skrapa. Han var alltid påläst och hade klart för sig hur olika ärenden kunde lösas.
Han ledde den ofta livliga diskussionen och när krutröken lagt sig sammanfattade Johan kreativt och framåtsyftande. Besluten togs i Johans anda ofta åtföljda av hans bullrande skratt och alla inblandade kände sig nöjda.
Han hade en förmåga, att i god tid ”lägga örat mot rälsen” lyssna och påverka politikerna innan beslut fattades, det vill säga vara proaktiv och inte bara reagera på inträffade händelser.
Han drev med emfas frågan om att värna och förstärka äganderätten. Budskapet var enkelt; ägare av en egendom skall ha rätten att fritt förfoga över den och eventuell inskränkning skall medföra rättmätig ersättning. En annan viktig fråga Johan initierade var att skapa bättre skatteregler så att familjeföretag, som godsen, kunde konsolidera sig, växa, klara generationsskiften och vårda och förkovra arvet av kultur och natur.
Jordägareförbundet vann framgångar i dessa och andra frågor dels för att de var väl underbyggda, dels för att Johan vårdat sig om goda kontakter ej blott med regeringssidan utan även med oppositionen. Han var respekterad och skapade trygghet och tillitsfullhet i alla de sammanhang han verkade.
Johan var även ordförande för European Landowners och Friends of the Countryside, där han framgångsrikt drev äganderättsfrågan.
Hans hjärta fanns på familjeegendomen Blekhem i Småland där han tillsammans med Anna Lena skapade ett vackert hem för sin familj och kunde njuta av ett väl vårdat bibliotek, den vackra naturen med en välskött skog och ägna sig åt sitt stora intresse för jakt och viltvård.
Johan ledde jakten med stor pondus. I Blekhems skogar presenterades alla nordiska klövvilt i perfekt iordningsställda pass. Jakten var utmanande och vid dagens slut kunde en fin samling vilt räknas samman. Johan var omtyckt och respekterad av hundförare och drevfolk. På ålderns höst hade han lite svårt att gå, ”kan inte Baron gå själv skall vi bäre ut han till passet”. Gästfriheten var stor. Han var en strålande jaktvärd.
Vi minns med stor saknad en uppskattad kär vän och våra deltagande tankar går till hans familj.