Förre stadsarkitekten Per Knutsson syntes ofta med en cigarr i munnen, och betraktade gärna den stad som han varit med och satt sin prägel på.
Till VT sa han i samband med ett personporträtt då, några år innan pension, att cigarr passade hans lugna temperament bättre då de tog lång tid att röka upp. Per Knutsson gillade nämligen inte när saker skulle gå för fort.
I VT:s spalter citerades han många gånger genom åren, inte minst i samband med kontroversiella byggärenden. Han uttalade sig om allt från takkupor som inte passade in i miljön till färgval på hus. Och han var inte ens i sin tjänstemannaroll rädd för att uttrycka personliga åsikter.
– Jag är lite gråhårig och snart pensionär, men jag känner mig fortfarande som en arg, ung man, sa han när VT träffade honom 2003.
Genom åren hjälpte han många, både privatpersoner och företag, att välja rätt färg och utformning till sina byggnader. Han lyckades påverka stans utseende en hel del och var ganska nöjd med resultatet. Även om det hände att han inte lyckades komma överens med motsträviga husägare, exempelvis när det gällde färgval.
Per Knutsson ritade själv den villa i Almvik där han och familjen bodde. Huset byggdes för att bli så funktionellt som möjligt och flexibelt för att kunna ändra planlösningen allt eftersom barnen växte upp.
– Det är helt och hållet anpassat efter tomten och väderstrecken. Tomten ligger i en norrsluttning, men innan vi köpte den, vägde jag av horisonten och såg att vi skulle kunna få sol även på vintern. Huset är placerat så vi har utsikt över viken, åtminstone om jag röjer lite hagmark, förklarade han.
Per Knutsson hade både under och efter sin yrkeskarriär ett stort intresse för hållbarhet och var tidigt inne på ekologiskt byggande och kretsloppstänk. Han hade alltid mottot att hushålla med resurser och vara rädd om miljön. Detta synsätt förde han vidare till barn och barnbarn.
Han var också intresserad av odling och kunde skörda grönsaker och potatis på tomten.
– Det är skönt att veta att den potatis man äter är precis giftfri, förklarade han.
Per Knutsson föddes utanför Hedemora i Dalarna och växte upp i Köpingstrakten. Till Västervik och tjänsten som stadsarkitekt kom han 1971. Men egentligen hade han tänkt satsa på en karriär som flygare. Något som hans brist på glasögonbärande i ungdomen satte stopp för.
– Jag var skelögd men använde inte mina glasögon, så jag hade inte fullt utvecklad syn när jag skulle göra lumpen.
Det blev en arkitektutbildning på Chalmers i Göteborg i stället. 1968 var han färdig arkitekt och började jobba på en privat firma i Norrköping. Tre år senare kom han till Västerviks kommun, där han blev ansvarig för bygglovssidan.
Per Knutsson var en människa som uppskattade vackra saker oavsett om det gällde hus, natur, människor, djur eller musik. Och han tyckte om att läsa filosofisk litteratur. Kurt Vonnegut och Georg Henrik von Wright hette några av favoritförfattarna.
Per Knutsson var aktiv i föreningen Tegelbrukets vänner i Almvik. Här intervjuad i anslutning till Tegelbrukets dag 2015.
Fäblessen för vackra saker återspeglade sig även i hans stora engagemang i föreningen Almviks Tegelbruks vänner, där han var ordförande under många år. Bruket lades ner 1971, samma år som Per Knutsson kom till kommunen, och 1998 blev det gamla bruket museum.
– Vi vill visa att det finns levande historia här i vår by, tegelbruk har drivits sedan urminnes tider. Jag brinner verkligen för det här museet och för tegel, förklarade han för några år sedan i anslutning till den återkommande aktiviteten Tegelbrukets dag.
Per Knutsson blev 81 år och sörjs närmast av fru och tre vuxna barn med familjer.