Simon Jansson var i Västervik mest känd som Ludvigsborgsskolans förste rektor och när skolan för några år sedan firade sitt 50-årsjubileum var den då 98-årige Simon Jansson med som självskriven hedersgäst. Samma år intervjuade VT honom också med anledning av 70-årsminnet av andra världskrigets slut och han berättade om sina minnen från då fredsbudet kom.
Den 13 april i år fyllde Simon Jansson 100 år och inför födelsedagen gjorde VT en stor intervju med honom. Där berättade han om sin bakgrund, om kärleken till sin sedan länge avlidna hustru och om minnen från ett sekellångt liv. Han visade sig vara en man som, åldern till trots, fortfarande hängde med i samhällsdebatten och engagerade sig i aktuella frågor – inte minst den om det sjunkande vattenståndet i sjön Yxern.
Födelsedagen firades med två olika bjudningar på serviceboendet Korallen, där han bodde sin sista tid. Simon Jansson hade själv knåpat ihop och skickat ut inbjudningarna och i hans lägenhet fanns många tekniska hjälpmedel som gjorde det möjligt för honom att själv ta tag i sådana saker. Trots kraftigt nedsatt syn och hörsel lyckades han kommunicera både muntligt och skriftligt. Mejlandet med undertecknad inför och efter intervjutillfället fungerade friktionsfritt. Under själva intervjun styrde Simon upp placeringen av oss båda i rummet, för att han skulle kunna se och höra så tydligt som möjligt.
– För att vara 100 år är jag nog ganska pigg. Och skapligt mentalt välbehållen, sa han då.
Simon Jansson föddes i Väckelsång, ett litet samhälle tre mil söder om Växjö. Han växte upp i ett religiöst hem och odlade tidigt ett musikintresse. 17 år gammal tog han organistexamen. Men att försörja sig enbart som kantor gick inte, så Simon Jansson studerade till folkskollärare. 1941 tillträdde han en kombinerad tjänst som kantor och folkskollärare i Blackstad.
I Blackstad träffade han sin blivande hustru Asta och de två fick ett fint liv tillsammans. Men Simon blev tidigt änkeman då hustrun, endast 69 år gammal, gick bort i en ovanlig sjukdom. Efter det levde Simon ensam.
En utstickare från kommunen blev det när paret under fyra år bodde i Åkerbo kommun i Östergötland där Simon fått en rektorstjänst. Men paret återvände till Västerviks kommun och 1962 blev Simon Jansson rektor för stadens folkskolor. När så folkskolan ersattes av grundskolan 1965 blev han rektor för den nybyggda Ludvigsborgsskolan samt de låg- och mellanstadieskolor som låg söder om järnvägen.
Simon Jansson kunde in i det sista berätta om seklets viktiga milstolpar. Han mindes tydligt 1920- och 1930-talens Fattigsverige och glädjescenerna vid andra världskrigets slut. Han fick även uppleva en stor del av den tekniska revolutionen.
– Jag minns till exempel den första radiosändningen i Sverige och sedan dess har det ju hänt saker som var fullständigt otänkbara på den tiden. Framför allt utvecklingen på det elektroniska området, förklarade han vid intervjutillfället i april i år..
Simon Jansson sörjs närmast av sina tre döttrar med familjer.