Den gamla ladugården vid Målserum (på bilden) blev senare ett häststall där nybildade VORF fick hålla till. Sen dess har verksamheten växt något enormt. Sen 2019 finns exempelvis två helt nybyggda stall.
Hans Westergren föddes i Västervik där han växte upp med sin bror Bengt och sina föräldrar Alf och Gunvor.
Han körde gokart och racing innan han hörde på radion att idrottarna med bäst kondition var ryttarna. Då bestämde han sig för att börja rida.
Det dröjde inte länge förrän Hans och hans bror Bengt hyrde Jenny Gård och startade en ridskola med hästar de lånat ihop. Stall Final fick ridskolan heta efter Hans häst Final Cent.
Varje varv på fyrkantspåret kostade en krona.
1967 startade han Västerviksortens Ryttarförening som fick arrendera ladugården på Målserum som så småningom blev ett häststall.
Hans Westergren var därmed en stor och viktig person i bildandet och utvecklingen av VORF.
– Han hade många idéer och alltid projekt igång och jobbade stenhårt. Han var lätt att prata med och hade lätt för att få folk med sig. Han har betytt allt för klubben, säger mångåriga VORF-medlemmen Gunilla Johansson.
– Vi samlade papper ihop, hade hela bilen full, och sålde hästskit i Linköping för att samla in pengar på olika sätt till hästarna. Han brydde sig väldigt mycket om hästarna, minns vännen och förre ridskolechefen Bertil Wilén.
– Han var alltid väldigt stilig också och humoristisk. Ett tag skulle han ha glasögon med bara vanligt glas i för att han skulle vara fin för tjejerna, fortsätter VORF-vännerna och skrattar.
Hans Westergren var alltid propert klädd och väldigt stilig.
Hans kunde knappt rida lätt vid den här tiden, men sökte sig till anrika Strömsholm i alla fall. Han blev uppkallad till ridskolechefen som ville skicka hem honom, men Hans förklarade att han tyckte det var bättre att vara sämst på en bra skola än bäst på en dålig.
Han fick vara kvar på Strömsholm med en balja att doppa ändan i på kvällarna för att svalka ridsåren. Och han fick godkänt på kursen till slut.
1972 flyttade Hans till Motala och drev en ridskola i två år medan han själv tävlade och vann många tävlingar. Han tränade med den svenska eliten och tävlade i svår klass.
Hans Westergren fattade tidigt tycke för djur och skaffade både hundar och hästar.
Efter det flyttade han tillbaka till Västervik och tog över familjeverkstaden som hans farfar startat, Westergrens mekaniska på Allén 52, som tillverkade maskiner för att såga i och polera sten. Där uppfann Hans en dammsugare som sög upp dammet när man borrar i berg, en uppfinning som en hel drös med stora företag började tillverka kopior av.
Tillsammans med hustrun Eva och barnen Marcus, Pontus och Beata bodde han i Rödsle där de givetvis hade hästar.
Hans startade hopptävlingen Westergrens i Västervik, VORF-tävlingen som idag heter Lilla Westervikshoppet, för att barnen skulle få tävla.
– Han fanns alltid där för oss. Ibland tävlade vi på tre olika ställen och då fick vi vänta i många timmar för att han skulle hinna hämta alla, berättar dottern Beata.
Världsstjärnan i dressyr, Patrik Kittel, bodde i Västervik och red för VORF ett tag. Han spenderade mycket tid på familjen Westergrens gård i Rödsle och minns Hans med värme:
– Hans var för mig som ung kille en enorm inspiration. Han trodde på oss killar i en ganska tjejdominerad sport, alltid med ett skratt men ändå noga med oss och hästarna. För inte alltför länge sen kom han fram och gav mig en kram och sa ”jag visste att du skulle lyckas, du har alltid jobbat hårt och varit så jädrans envis”. Så skrattade han som bara han kunde. ”Westergren i Västervik” är en slogan jag alltid kommer bära med mig, säger Kittel.
Hans Westergren grundade Västerviksortens Ryttarförening och kom ofta och hälsade på när det var tävlingar, trots att han bodde på Ekerö de senaste åren.
Senare flyttade Hans firman till Grantorpet där de även sålde stallinredning. Just stallbygge och inredning var något han fortsatte med resten av livet.
Efter att han och Eva skildes flyttade Hans till Stockholm där han träffade Ylva Bohman. Paret byggde stall och ridhus på en liten gård ute på Ekerö där Hans har bott sen dess.
– Han jobbade in i det sista och bland det sista han sa var att han märkt hur många fina vänner han hade. På grund av cancern kunde han knappt prata sista tiden, men när han väl fick ordentligt med luft så sa han ”helvete vad fort det här gick”. Han var väldigt rak i sitt sätt och medveten om allt. Det gick obehagligt fort och är fortfarande svårt att förstå. Lilla pappa, säger Beata och tystnar en stund.
Med tårarna rinnande nerför kinderna fortsätter hon:
– Till och med ambulansföraren sa, när pappa bara hade två veckor kvar att leva, ”vilken stilig far du har, han har verkligen gjort skäl för livet”. Hon förstod även att det var pappa som hade byggt huset, det lyste igenom.
Beata snörvlar och skrattar om vartannat.
– Pappa var alltid full i fan och älskade djävulskap och bus med glimten i ögat. Det bästa han visste var att ha hopplektioner. Då mådde han bra, när både ryttaren och hästen lyssnade på honom. Både Marcus och Pontus har gått i hans fotspår och blivit duktiga ryttare. Pappa var vår förste ridlärare och har lärt oss det mesta.
Hans Westergren blev 78 år och sörjs närmast av sina barn Marcus, Pontus och Beata med familjer, samt Eva och Ylva.