När VT träffade henne inför boksläppet förra året pustade hon ut efter den senaste perioden av tuffa cellgiftsbehandlingar. I den mån hon orkade fortsatte hon under hela sjukdomsperioden att göra sådant som hon tyckte var roligt. Hon tävlade bland annat i orientering, gick hundpromenader, bjöd hem folk och paddlade kajak. Av dottern Ingrid beskrivs hon som ett energiknippe med en orubblig vilja och ett optimistiskt förhållningssätt. Hon var dessutom social och hade många vänner.
Elisabeth föddes 1943 i Ankarsrum som Elisabeth Andrae. Föräldrarna hette Ingrid f Almbladh och Olof Andrae. Släkten Andrae är en gammal prästsläkt i Linköpings stift och fadern tjänstgjorde i Ankarsrum och senare som kontraktsprost i Hjorted. Namnet Hjortvid tog Elisabeth när hon 1968 gifte sig med maken Olof. Tillsammans fick de tre döttrar. Den äldsta dottern, Åsa, levde dock bara tre veckor efter födseln 1971.
Efter studentexamen på latinlinjen vid Västerviks gymnasium 1964 väntade studier vid Uppsala universitet. Elisabeth tog en filosofie ämbetsexamen med nordiska språk, historia och litteraturhistoria. Därefter studerade hon vid lärarhögskolan i Linköping.
1972 köpte hon och maken Olof gården Ärnäs i Törnsfall, där hon bodde fram till sin död.
Totalt skrev Elisabeth Hjortvid 19 böcker sedan debuten 1974. Många av historisk karaktär. För att komma så nära verkligheten som möjligt bedrev Elisabeth Hjortvid otaliga timmars arbete. Det handlade inte bara om att läsa in sig på ämnet, utan också om att rent praktiskt testa idéerna. När hon skrev om Dackeupproret ägnade hon och dottern Gunilla många timmar på hästryggen för att verkligen känna in de historiska ryttarstråken. När hon skulle beskriva en händelse där en av bokens personer ramlade ner i en isvak, testade hon själv på hur det kändes. Och när hon skrev sin första historiska berättelse, ”Tjavva”, gick hon en veckokurs i gammeldags hantverkstekniker där hon bland annat lärde sig att bereda skinn och slå eld.
Det egna fritidsintresset, hästar, är ett naturligt förekommande inslag i såväl de historiska romanerna som i de ungdomsböcker hon debuterade med.
– Det var därför jag började skriva. Jag tyckte att hästböckerna var så orealistiska och jag retade mig på att man var tvungen att skriva om tjuvar i stallet på nätterna för att det skulle bli spännande. När det är spännande nog bara att rida in en unghäst, förklarade Elisabeth Hjortvid vid intervjun i samband med senaste boksläppet.
Genom åren har Elisabeth Hjortvid tilldelats flera stipendier och priser. 1980 belönades hon med Västerviks kommuns kulturstipendium och boken Klättra för Linda, som utspelar sig i Törnsfalls kyrka, fick delat förstapris i förlaget Opals tävling om bästa lättlästa bok. Elisabeth har också tilldelats Emilpriset till Astrid Lindgrens minne 2001 och tävlat om Augustpriset med de historiska romanerna Där Attilas häst trampat samt Klyva vinden. 2006 blev Elisabeth Hjortvid invald i Smålands akademi.
Utöver författandet hade Elisabeth Hjortvid ett långt yrkesliv som lärare. Under drygt 25 år var hon gymnasieadjunkt i svenska och historia vid Västerviks gymnasium.
Privat hade Elisabeth Hjortvid alltid ett stort engagemang i såväl kyrkan och föreningslivet som i sina egna intressen. Hon var under många år kyrkvärd i Törnsfalls kyrka och ordförande i kyrkorådet. Hon har varit sekreterare i Törnsfalls hembygdsförening och i Tjust körsällskap, ordförande i Tjust distansklubb och i Västerviks orienteringsklubb.
Fritidsintressena var många och Elisabeth Hjortvid var under hela sitt liv en nyfiken person som gick kurser i bland annat keramik, läderhantverk och förhistorisk teknik.
Friluftsintresset ledde henne till fjällvandringar i Sarek, långpaddlingar i svenska vatten, långritter i hela världen, bland annat i Pyrenéerna och Mongoliet. Hon har också bestigit Kilimanjaro på egna ben – inte till häst.
Elisabeth hade egna hästar och hundar i större delen av sitt vuxna liv och tävlade även med sina hästar. 2005 blev hon Smålandsmästare i långdistansritt. Hon har även tävlat i kajakpaddling, med silver på senior-SM som främsta merit.
65 år gammal började Elisabeth Hjortvid tävla i orientering och hann delta i drygt 200 tävlingar.
Elisabeth Hjortvid sörjs närmast av maken Olof samt döttrarna Ingrid och Gunilla med familjer.