Birger, som var ett av tre syskon, växte upp i trakterna utanför Västervik. Först på Norrlandet och sedan vid Hermanstorp.
Birger förknippas starkt med Bökensved. Det är inte så konstigt eftersom han under många år var aktiv i Västerviks IF, först som utövare och sedan som ledare för att sedan jobba på Bökensved.
Birgers främsta insatser som friidrottare kom inom stavhopp där han hoppade 4,30 meter som högst. Svenska rekordet var då enligt uppgift 4,55. Det användes stålstavar som inte gick att böja. Som junior var Birger en av Sveriges främsta stavhoppare och när han var som bäst tillhörde han gruppen under den närmaste eliten. Han var Smålands bästa stavhoppare. 1961 tilldelades Birger Västerviks-Tidningens guldmedalj för bästa idrottsprestation i Norra Kalmar län.
Efter den aktiva karriären engagerade sig Birger som ledare för VIF:s ungdomsverksamhet under 1970- och 1980-talen. Birger var en mycket uppskattad ledare bland ungdomarna.
Större delen av sitt yrkesverksamma liv jobbade Birger som vaktmästare på Bökensved. Totalt blev 38 år innan han gick i pension 2002 som 63-åring. För många var han känd som "Bian på plan".
Det var i april 1964 som Birger anställdes som vaktmästare. Kollegorna då var Tore Jönsson och Henry Lund. Han fick uppleva byggandet av den nuvarande bowlinghallen, simhallen, ishallen, tennishallen samt sporthallen. Ett annat stort ögonblick var när den första ismaskinen köptes 1972.
– Att jag blev kvar så länge betyder givetvis att jag har trivts med arbetet som har inneburit mycket idrott och att umgås med ungdomar. Det jag minns bäst under alla dessa år är de stora friidrottstävlingarna på 60- och 70-talen samt när VIK spelade i division 1 i mitten av 90-talet, sade Birger Johansson i en VT-intervju i samband med att han avtackades som vaktmästare.
Birger hade ett stort hjärta för föreningslivet under hela livet. Förutom i VIF så var Birger även engagerad i Westerviks Kanotklubb och Västerviks OK där han var ansvarig för att göra iordning skidspåren vid Karstorps motionscenter under många, många år.
Något annat som låg Birger varmt om hjärtat var trädgårdsskötsel och under många år skötte han kolonilotten vid Skördelyckan med stor vördnad. Han gillade också att vara ute i naturen för att plocka svamp, blåbär och lingon.
Birger sörjs närmast av hustrun Anita samt barnen Marie och Michael med familjer.