Hon är född i Ankarsrum, och har i dags dato hunnit bli 81 år. Det var som 19-åring hon mötte den sju år äldre Egil, som då jobbade som lantarbetare på Toverums gård. Själv var hon hembiträde hos skeppsredaren i Böljerum, Verkebäck. Vägarna skulle korsas i Frödinge just den där kvällen när Egil bjöd upp till dans.
De blev ett oskiljaktigt par och så har det förblivit än till denna dag. Paret gifte sig 1952 i Ankarsrums kyrka med kyrkoherde Olof André som vigselförrättare.
– Sedan blev det en stor fest i Folkets hus med 85 deltagare, minns Gunn.
Det dröjde inte länge förrän Egil och Gunn köpte hus på Smedtorpsvägen i Ankarsrum. Egil tog jobb på Ankarsrums bruk där han fick slita tungt på badkarsgjuteriet, och Gunn fick arbete som lokalvårdare på bruket, som vid den här tiden på 50-talet än mer dominerade samhällslivet.
Så kom barnen, tre pojkar födda 1958, -62 och -67. Och med tiden har det också blivit barnbarn och alldeles nyligen också ett barnbarnsbarn.
– Vi får mycket hjälp av mina pojkar och deras familjer, berättar Gunn.
För med åren så kommer också krämporna. Egil har blivit sämre och Gunn har besvär med hjärtat, men hon klarar fortfarande mycket av vardagssysslorna.
– Vi får hjälp av hemtjänsten, som verkligen fungerar bra.
När väglaget tillåter tar hon bilen, en röd liten Opel från mitten av 90-talet, och åker och handlar mat på Konsum eller för att hämta mediciner på Apoteket.
– En bra bil, den har bara gått 11 000 mil.
Gunn gillar att laga mat, Egil förklarar att han gillar att äta och aldrig har varit något vidare på att laga mat.
– Favoriträtt? Raggmunk med fläsk, säger han.
Men det får han vänta med, för enligt Gunns plan blir det den här dagen kålpudding med kokt potatis och lingon.
Hemligheten då med att hålla äktenskapet vid liv under så många år? Där är de fåordiga. Det behövs liksom inte sägas så mycket.
– Visst har vi varit oeniga ibland, men det har alltid löst sig på något sätt. Så är det bara, säger Gunn.