Han upptäckte en liten spillbit under golvplankorna, som satt fast i en takbjälke. På plankan fanns ett meddelande från den 27 januari 1919. Avsändare var en snickare O Andersson. På kanten kan man läsa:
Obs vad som här är skrivet.
På ena sidan: År 1919-27-1 Lades dessa golvbrädor in av snickare Andersson från Wästervik. Sjukskötare Löfgren och Rothman tjänstgjorde på salarna.
På den andra sidan står det: Patienterna lågo allment till sängs hela vintern på grund av undernäring som dåvarande kristiden medförde. O. A.
Carina Andersson Sarge är sekreterare i Psykiatriska Museets stödförening. Hon vet mer om tillståndet på sjukhuset och personerna som nämns i texten.
– Sjukskötare Löfgren var ett av tre syskon Löfgren som jobbade på sjukhuset. De var två bröder och en syster. Den Rothman som nämns i texten var Albert Rothman som i sin tur var pappa till Birger Rothman, som också jobbade hela livet på sjukhuset.
Men vem snickare Andersson var har hon inte lyckats utröna – kanske någon vet? Sjukhuset hade eget snickeri och snickarkunniga patienter hjälpte till på den här tiden.
Avdelning 8 b, där golvbrädorna lades in 1919, var en avdelning för kroniskt sjuka män. De flesta sängliggande. Det var 70 patienter på avdelningen.
– Det verkar som om två skötare skulle vårda alla dessa sängliggande patienter, berättar Carina Andersson Sarge.
Det var en fasansfull tid under och efter första världskriget. I Västervik hade vi hungerkravaller 1917. På sjukhuset var situationen minst lika illa. Överläkaren och sjukhuschefens, Axel Lundgren, rapporter till Medicinalstyrelsen är omskakande läsning. Han hade redan före världskrigets utbrott kontrollerat matavfallet och matresterna. Hans slutsats blev att man kunde göra vissa inskränkningar. Portionerna blev mindre, man sparade i princip på allt. Resultatet blev att patienterna blev allt svagare och förlorade i vikt. Om vi ska tala klarspråk så svalt många intagna.
Ur årsberättelsen 1917 kan man läsa:
"Av sparsamhetsskäl har rumstemperaturen å avdelningarna hållits låg, och å de belagda avdelningarna han något över 300 lampor frånskruvats".
Plankbiten som gett oss denna historia finns nu att beskåda på Psykiatriska museet. Den har blivit en del av utställningen "Sjukhuset i krigens skugga".