Ingvar Gustafsson var en av flera äldre herrar som försett Västerviks-Tidningen med gamla bilder och underhållit våra läsare med historier från förr under många år. Han blev själv tidigt prenumerant på tidningen. Han var knappt läskunnig när han började få räkningar från tidningshuset vid Stora Torget. Året var 1936. 2008 belönades han för sin trohet av VT:s dåvarande chefredaktör Hans Holm med en livslång gratisprenumeration.
– Hans pappa var typograf på Västerviks-Posten och tyckte inte att det passade att han läste VT hemma, berättar Ingvars mångårige vän Gunnar Sandberg om hur det kom sig att han blev prenumerant i så unga år.
Gustafsson bodde de första åren i livet på Barnhemsgatan och flyttade sedan till Malmen. Men tidigt byggde hans pappa tvåfamiljsvillan på Repslagaregatan som förblev Ingvars hem till häromdagen då han gick bort.
Ingvar beskrivs av vännen Gunnar Sandberg som nyfiken och en social människa. Han ger oss några exempel.
– När han var sju–åtta år ville han se isracing på Hjorten. Han fick med sig sin storasyster och promenerade fram och tillbaka till Hjortenbaden. Ett par år senare cyklade han till Loftahammar och hälsade på släktingar.
Cykelklubben var central för Ingvar. Han tävlade en del i sin ungdom och på äldre dagar – när klubben i princip var nedlagd – betalade han själv medlemsavgiften till förbundet för att klubben skulle finnas kvar.
Ingvar Gustafsson var med överallt – i Frihetsbröderna, Odd Fellow, Frimurarna, Kanotklubbens veteraner, VO, Föreningen Norden, Sverige Kontakt, Tjustbygdens kulturhistoriska förening och säkert någon mer som vi glömt. Han besökte kyrkan, Frälsningsarmén och IOGT/NTO. Och han samlade på allt från äggkoppar till autografer. Samlingarna var imponerande – 1 500 äggkoppar i 30 hinkar förvarade i pannrummet, till exempel!
Yrkeslivet började hos Eolbolaget, fortsatte på Strebelverken, hos Carenbäck på Caltex Oil, på Shell under många år. På de tre sistnämnda ställena var han depåchef.
– Han gjorde mycket gott i tysthet. Han besökte gamla vänner och sjuka utan att många visste om det, berättar Gunnar Sandberg.
Ingvar Gustafsson bar på en livslång sorg. I unga år var han förlovad med en flicka som gick bort, bara 19 år gammal, i cancer. Det var ett slag som Ingvar aldrig kom riktigt över. Så sent som i julas var han med blommor vid hennes grav.
Ingvar Gustafsson sörjes närmast av fyra syskonbarn med familjer.