Per Björnberg föddes i Lund och växte upp i Ystad. Det var ett intellektuellt hem. Hans pappa Axel var ägare och chefredaktör för Ystad Allehanda. Hans mamma Ingeborg var en av landets första kvinnliga civilingenjörer och arbetade som lärare.
Per Björnberg var lite busig i skolan. Det gjorde kanske inte hans mamma så lycklig alla gånger. Men skolgången gav honom inga problem. Vägen till studenten gick spikrakt. När han erövrat den vita mössan och skulle välja yrkesbana hade han två alternativ. Hans intresse för teknik fick honom att fundera på att bli ingenjör. Men han valde läkarbanan. Det kom han aldrig att ångra.
När studierna var klara tjänstgjorde han på flera platser. Vägen till Västervik gick via Malmö, Lund och Kalmar. 1961 kom han och familjen till Västervik. Hustrun Astrid, operationssköterska, hade han träffat under sin tid i Malmö. Året var 1958.
Per Björnberg fick en tuff start i Västervik. Han var ensam anestesiläkare och fick börja bygga upp verksamheten. Det betydde att han alltid måste vara tillgänglig. Under 14 år, mellan 1961 och 1975 hade han ständig jour! Det var bara under semestern han kunde koppla av.
– Han älskade sitt arbete och klagade aldrig över ständiga jourer, berättar hustrun Astrid och dottern Eva.
Semestern tillbringade han gärna i familjens sommarhus i Ystad. Banden till barndomsstaden var starka. Han återvände ständigt dit, många gånger på cykel tillsammans med någon av döttrarna och deras vänner. Cykeläventyren gick inte nödvändigtvis den kortaste vägen. Björnberg föredrog att cykla på små och slingriga vägar genom Småland på väg till södra Skåne. En och annan avstickare som förlängde turen med några mil och några dagar mötte inga hinder. Det var på sådana äventyr han samlade kraft för nya långa jourpass.
1975 förändrades yrkeslivet för Per Björnberg. Livet blev lite friare. Jourerna inte lika många. Han fick två kollegor på kliniken. Det var säkert välkommet.
I juli 1984 räddade Per Björnberg tillsammans med de båda läkaren Åke Svensson och Arne Kolb livet på en knivhuggen yngling från Hultsfred. Det kanske inte låter så märkligt. Det gör ju läkare hela tiden – räddar liv. Men den här operationen skedde under alldeles speciella omständigheter.
I normala fall remitterades patienterna med den typ av skador som den 16-årige ynglingen hade vidare till toraxkirurgerna i Lund eller Stockholm. Västerviks sjukhus hade inte utrustning för sådana operationer på den tiden. Men läget var akut. Skadorna beskrevs som de som förekommer i krigszoner. Så trion beslutade att opera direkt. Under operationens gång fick de assistans via telefon av hjärtspecialister i Lund. Operationen blev en framgång. Pojken överlevde. Hjärtspecialisten i Lund var mycket nöjd.
– Läkarlaget i Västervik har gjort ett mycket bra jobb, betygsatte han.
Björnberg fortsatte att jobba långt upp i åren. Han hoppade in och jobbade extra och var under en tid i Norge. Vid 72 års ålder tog han av sig den vita läkarrocken för sista gången. Fritiden – i den mån någon sådan existerade – ägnade han åt trädgården och familjen.
Per Björnberg sörjes närmast av hustrun Astrid och de båda döttrarna Christina och Eva med familjer.