Boken kommer att presenteras den 11 oktober i Törnfalls hembygdsgård, Averum. Karin Hallberg kommer då att berätta om boken och om sin forskning om bygden.
Karin Hallberg anser att det måste ha bott människor i trakten mycket länge, redan under stenåldern. Hennes uppfattning bygger på fynd av tre gamla stenyxor, som hennes far och bror har hittat i en och samma åker på Fridslund i Gagersrum. Hon berättar att namnet nämns första gången i handlingar från 1361. Det var en Lars i Gagersrum som undertecknade ett lagfartsbevis.
Karin Hallbergs intresse för bygden sitter djupt. Hon har ständigt återvänt till barndomens trakter även om hennes bopålar stått på andra håll i landet. 1955 tog hon studenten i Västervik, 1957 blev hon folkskollärare i Linköping. I dag bor hon och hennes man sedan länge i Västerås.
– Sedan 1989 har vi ett sommarhus i Gagersrum och bor här under större delen av somrarna.
Historieintresset föddes tidigt. Berättelserna fick hon höra under mörka kvällar i hemmet. Hon berättar att hennes mormor skrev, i en vacker skinnbok, om sina förfäder när Karin var ung. Men hon skrev inte om sig själv.
– Det får du göra, sade hon.
De där orden har sedan legat och grott länge hos Karin Hallberg. I slutet av 1980-talet bjöd hon några bekanta till sina föräldrar på kaffe. De pratade och det äldre paret började berätta om Gagersrum från förr. Karin hämtade ett block och antecknade.
– Jag skrev hela eftermiddagen, berättar hon.
Men det dröjde alltså många år innan hon kom i gång på allvar med sitt arbete. Så en vacker dag insåg hon att hon satt på kunskap som ingen längre hade. Det, och mormoderns uppfordrande ord, blev startskottet till det arbete som nu tre år senare har bundits ihop och kommit mellan pärmar. Många vänner och bekanta med anknytning till Gagersrum har hjälpt henne med historier och bilder. Hembygdsföreningen ska hjälpa henne med försäljningen.
Karin Hallberg har inte bara skrivit om Gagersrum för länge sedan. Hon berättar även om de som bor där i dag och hon skriver naturligtvis om sin egen uppväxt i byn och utvecklingen under den tiden.
– När jag var barn fanns det sex jordbruk som kunde försörja lika många familjer. I dag är det en person som äger nästan hela Gagersrum. Men han måste ha andra inkomster för att klara sig.
Under Karins uppväxt bodde man trångt. Åren under kriget blev besvärliga för familjen. Hennes pappa blev inkallad. Hennes farfar och mor fick sköta gården. Gamla kläder från vinden plockades fram; sprättades upp och vändes för att barnen skulle ha något varmt att ha på sig.
– Folk hjälpte varandra. Om någon blev sjuk så kom en granne och mjölkade.
Och Karin Hallbergs föräldrar var generösa. Under en krigssommar kom en liten finsk pojke till gården. När han skulle tillbaka till skolan hemma i Finland grät alla.
– Nu får jag aldrig mer se dig barn, sade Karins mormor som var rödgråten flera dagar efter det hjärtskärande avskedet.
Men den lille finska pojken skulle återvända till Gagersrum. I takt med att bomberna föll allt tätare över vårt östra grannland skickades många sommarbarn tillbaka till Sverige. Den finske pojken gick i skolan i Almvik innan han flytta hem till sin familj igen.
– Den gången grät vi inte lika mycket. Det var fred och vi visste att man åter kunde tro på framtiden, att vi kunde mötas igen, säger Karin Hallberg.