Gunvor Alnervik blir den tredje bibliotekarien som går i pension i år. Tidigare har Jan Brandel och Claes Siöstedt fallit för ålderstrecket. Det är med blandade känslor som Gunvor nu slutar. Hon hoppas att den nya fria tiden ska ge henne möjlighet att fördjupa sig i litteraturen.
– Jag går hem med en tår i ögat. Jag kommer att sakna mina arbetskamrater och alla möten med låntagarna, säger Gunvor Alnervik.
Hon har alltid gillat sitt jobb på biblioteket. Men det känns ändå rätt bra att sluta nu. Biblioteket har genomgått ett tufft år och står inför nya stora förändringar med bland annat en ny chef efter nyår.
– Det kan vara svårt att gå in helhjärtat i något nytt när man ändå snart måste sluta, resonerar hon.
Det är den andra krisen för biblioteksverksamheten i Västervik under Gunvors tid här. Hon var med 1992 när sparkraven var tunga. Den gången blev flera ur bibliotekspersonalen uppsagda. Gunvor var en av dem.
– Jag var borta ett år från biblioteket innan jag kunde få en ny tjänst, berättar hon.
Sedan mitten av 1990-talet har hon förenat vad hon säger vara det bästa av två världar. Hon har haft två halvtidstjänster. Den ena på gymnasiebiblioteket, den andra vid Spötorget.
– Det är väldigt stimulerande att jobba med ungdomarna och jag har alltid tyckt om den traditionella folkbibliotekstanken, säger hon.
Gunvor Alnervik har alltid läst. Det började i ett skolhus i en liten by fyra mil söder om Jönköping. Hennes pappa var lärare. Det gav henne obegränsad tillgång till skolans mycket lilla bibliotek.
– Jag tog min tillflykt till en snäll gammal tants kökssoffa där jag fick vara ostörd med mina böcker, säger Gunvor som berättar att hon har tre yngre syskon...
Hon läser brett. Det blir kanske inte så mycket spänningslitteratur. Hon läser gärna författare som inte kommer från den engelskspråkiga världen.
– Gärna nya författare från olika länder i Afrika, säger hon.
Så läser hon mycket lyrik. Det är inte den typ av litteratur som låntagarna efterfrågar mest. Men i lyrikhörnet på biblioteket hittar hon ofta böcker som ligger på borden.
– Många sitter och läser lyrik här.
Gunvor nämner tre favoriter: Tomas Tranströmer förstås, Bruno K Öijer och danskan Inger Christensen.
– Öijer gör sig nog bäst när han läser själv. Det är väldigt koncentrerat och han får mycket sagt, säger hon.
Hon blev väldigt glad när Tomas Tranströmer fick nobelpriset 2011. Förra årets nobelpristagare, Alice Munro, är en annan favorit på grund av hennes förmåga att i det lilla formatet skapa en hel värld.
Nu hoppas hon för egen del att det ska bli mer tid för lyriken och att hon ska få möjlighet att fördjupa sig i gymnasiebibliotekets stora samling av konstlitteratur.
– Sedan ska jag försöka vara ute mycket – ta vara på dygnets ljusa tid.
Vandring är en av hennes passioner. Sedan ungdomsåren har hon varit en hängiven fjällvandrare. Det var så hon träffade sin man. Under fem år bodde och arbetade de vid Kebnekaise Fjällstation. Hennes väg till biblioteket har varit lite krokig. Hon utbildade sig först till förskollärare. Före åren i fjällvärlden bodde paret ett år i Danmark innan hon satte sig i skolbänken på Bibliotekshögskolan i Borås. 1990 kom hon till Västervik efter ett par års arbete på olika bibliotek runt och i Jönköping.
– Jag ville ha en fast tjänst. Jag kunde faktiskt välja på flera. Men vi ville till kusten och havet.