I januari 2011 berättade vi om båtutlämningen till Sovjetunionen i VT. Den kommunistiska regimen på andra sidan Östersjön var här för att hämta ”hem” några av de båtar som balterna hade flytt med över Östersjön. I Västervik handlade det om 22 fartyg. Totalt om cirka 700 fartyg i landet.
Fartygen på bilden räddade livet på många balter när de lämnade sina hemländer för en farofylld resa över Östersjön i krigets slutskede. Stalins hejdukar avrättade människor på löpande band och plågade dem under vidriga förhållanden i Gulagarkipelagens straffläger.
Den 21 augusti lämnade fartygen Västerviks hamn. Det var fartyg från Ösel, Riga, Libau, Növa, Aseri, Paatsalu, Pärnu, Tallin och Kihnu som försvann ut genom Blockholmshålet. På kajen stod många människor och följde skådespelet när bogseraren S/S Taifun försvann ut och bort över Östersjön.
Sovjeterna hade tagit med sig allt som var flytande. Men nu har vi fått kännedom om att många fartyg sänktes när de var utom synhåll från land. Varför kan man undra – en maktdemonstration av den sovjetiska staten, kanske? Det är Kalle Henriksson och Arne Karlsson som satt oss på spåret som leder till en avliden bokhandlare på Gotland.
Gösta Lundberg var bokhandlare i Visby. Han har berättat vad han såg från en patrullbåt som han tjänstgjorde på under kriget. Besättningen fick syn på en rysk bogserare som hade en lång rad av båtar från Västervik på släp:
– När ryssarna kom utom synhåll från land släppte bogserarna båtarna, vände om och slängde en handgranat i varje båt, har han berättat.
Martin Jungermann i Stockholm har intresserat sig för båtutlämningen och forskat kring vad som hänt fartygen. Han ställer sig lite skeptisk till att man skulle ha sänkt alla båtar.
– De mindre fiskebåtarna kan mycket väl fått en handgranat i sig. De var utan värde för ryssen. Men de större drogs nog mot Estland, säger han.
Han berättar vidare att ett av fartygen från Västervik, segelfartyget Jaen Teär, bevisligen fanns i Estland fram till december 1945 då hon sjönk utanför Tallin.
– Skälet var att nyisen skar igenom bordläggningen, kaptenen hade lagt in en protest före avfärd på grund av just den risken. Jaen Teär är numera ett fredat dykobjekt, berättar Martin Jungermann som nu ska forska vidare i Krigsarkivet för att se om han kan få fram flera uppgifter.