Isak Lagerström, 10, Anton Dacke, 9 och Liza Wiman, 11, är barnskådespelare på Astrid Lindgrens värld. Av det 20-tal barn som gestaltar författarinnans välkända figurer är de tre de enda från Västervik. På ett rullande schema, hela sommaren, åker de till Vimmerby för att underhålla barn och vuxna från hela Sverige som besöker parken.
För Isak är det första året han medverkar medan Anton och Liza varit med förut.
– Jag såg en affisch på min skola om att Astrid Lindgrens värld sökte barnskådespelare. Eftersom jag älskar teater och sång pratade jag om det med Anton, som går på samma skola. Det var en liten process innan jag bestämde mig för att söka, för jag hade svårt att se hur vi skulle få ihop det med skjutsande och så i familjen. Men när jag väl bestämt mig så sökte jag. Och kom med!
Ingen av de tre har sysslat med teater innan de sökte jobb i parken, men Liza har en storasyster som även hon har varit barnskådespelare där. Nu är hon inne på sin tredje säsong och har definitivt inte tröttnat.
– Det är så roligt och man lär sig verkligen något nytt varje dag, säger hon.
Vilka roller barnen spelar får de inte berätta. Tanken är att de ska gå så mycket in i sina roller när de jobbar, att de BLIR de figurer de gestaltar. Något som ibland kan vara knepigt i kontakten med publiken.
– Det svåraste är att improvisera inför vuxna som man känner. En del vill gärna säga "vad duktiga ni var" och så, säger Anton.
Han berättar att barnen får öva sig på situationer där det kan bli fel. Särskilt när barn frågar om deras riktiga namn eller kommer med kommentarer av typen "vad bra ni var på att fejka".
– Det kan också vara att ett barn hittar något som inte ska synas, som en hemlig knapp eller något som inte egentligen hör till den miljön. Då gäller det att säga eller göra något så att de får fokus på något annat, säger Isak.
Vad har ni själva för relation till Astrid Lindgrens berättelser?– Jag har sett nästan alla filmer men inte läst så många böcker, berättar Liza och får medhåll av de andra.
Alla tre har varit mycket i parken redan innan de sökte jobb som skådespelare där.
– Jag har fortfarande foton från när jag var där när jag var två år, säger Isak. Då trodde jag ju att allt var på riktigt. Tänk om jag hade vetat det här då!
Barnen i parken har stort stöd av de vuxna skådespelarna och det kan nog behövas. Dels vid situationer som beskrivits ovan, men också då det är stort tryck på att kramas och bli fotograferad tillsammans med besökarna i parken.
– Fast jag tycker mest det är mysigt när de vill kramas. Jag älskar barn, de är så söta, säger Liza.
Tjänar ni några pengar på det här?– Ja, väldigt mycket! säger Anton. Förra året kunde jag köpa saker som jag ville ha själv. Det här året ska jag nog spara lite av pengarna, säger han.
– Jag sparar också för framtiden men skulle vilja köpa mig en dator för pengarna jag tjänar, säger Liza.
Även Isak funderar på att spara till något eget.
– Jag har aldrig haft så mycket pengar förut. Mamma och pappa har hotat att ta hälften i bensinpengar, skojar han.
Alla tre har fått blodad tand av skådespeleriet och tänker sig en framtid inom teaterbranschen. Vissa har högre ambitioner än andra.
– Helst av allt skulle jag vilja gå på Stockholms Dramatiska högskola, säger Isak drömmande.
Oavsett vad framtiden ger, står det klart att de tre lever drömmen just nu. Och får med sig mycket på köpet.
– Man blir som en stor familj i parken, det finns gott om glädje, säger Isak som också är stolt över att lära sig nya saker och övervinna rädslor.
Dessutom vittnar barnen om att de alla fått nya kompisar.
– Nästan hälften av dem jag räknar som mina bästa kompisar kommer från Astrid Lindgrens värld, säger Anton