På bilden med de badade damerna har Margareta Zeijlon, efter granskning med förstoringsglas, tyckt sig känna ingen sin farmor i vit klänning i dörren och en faster – AnnaBritta – som tvåa i badet från höger.
– Men jag undrar när bilderna kan ha fotograferats, berättar hon i ett brev till redaktionen.
På den andra bilden ser vi ett fartyg till höger så det är väl inte någon djärv gissning att tro att det är en båt som ligger och väntar på att lasta tändstickor. På andra sidan fjärden kan man se den gamla restaurangen på Slottsholmen och det gamla kallbadhuset.
Westerviks Kallbadhusaktiebolag bildades 1901 och anläggningen kunde tas i bruk under sommaren samma år. 1913 fick kallbadhuset en ny granne – restaurang Slottsholmen.
I maj 1908 köpte staden kallbadhuset för 6 000 kronor. Under några år användes badet flitigt. 1924 bildades simsällskapet och badhuset blev en central plats för Västerviks simsport.
Badhuset byggdes om och till genom åren. 1935 fick huset en gemensam solbrygga utanför bassängerna. Två år senare byggdes solbryggan till med två tvärbryggor som gjorde kallbadhuset till en idealisk simsportanläggning. Vi har nu nått fram till badhusets glansdagar. Sedan började förfallet, som blev långt, utdraget och plågsamt för simsällskapets medlemmar.
I sällskapets vårnummer av tidningen Plask från 1950 skriver redaktionen om att staden hade ägnat allt mindre kraft åt underhåll och reparationer – för att till slut inte göra ett Guds skapande smack. Staden hade lagt allt krut på Lysningsbadet. Badhusets inflytelserika förkämpar hade lämnat Västervik. De nya medlemmarna hade inte samma inflytande i maktens korridorer.
I slutet av 1940-talet låg Kallbadhuset i dödsryckningar. Vattnet var förorenat. Hälsovårdsnämndens beslutade om badförbud. Det kom som en chock för simsällskapets medlemmar.
Sällskapet ansåg att beslutet var högst omotiverat, bitterheten var djup, och kritiken mot hälsovårdsnämnden skarp. Men protesterna hjälpte inte. Kallbadhuset revs i samband med att den eldhärjade restaurangen jämnades med marken efter branden 1950.