Göran Skarbäck var urstockholmare. Han växte upp i hjärtat av staden på Sveavägen. Hans pappa var trävaruhandlare.
Somrarna tillbringade han på familjens sommarställe på Skarpö utanför Vaxholm. Det blev mycket tennis och segling under ungdomsåren. På vintrarna hemma i staden var biobesöken många och älskade.
Filmintresset följde honom upp i vuxenlivet och blev livslångt. Han var mycket aktiv i Västerviks filmstudio och under många år skrev och recenserade han film här i VT.
Göran Skarbäck tog studenten på Norra latin och läste medicin på Karolinska institutet. Han specialiserade sig tidigt och var redan barnläkare när familjen kom till Västervik 1964. Han hade tjänstgjort på flera sjukhus runt om i landet innan familjen slog sig ner i hustru Kristinas barndomsstad.
Men det första steget mot Västervik hade Göran Skarbäck tagit flera år tidigare. De tog han under sin värnpliktstid. En av lumparkompisarna hette Petter Åkerman. Han var storebror till Kristina och han tog med sig sin kamrat hem till Västervik på besök, tycke uppstod...
Göran Skarbäck var under åren en flitig debattör i VT:s spalter. Hans penna kunde vara vass – främst när han skrev om sjukhusfrågor och om hur stadens styrande skötte sitt fögderi. Det var inte alltid som hans åsikter gillades av de landstingsdirektörer som skulle stå för notan. Men han skrev också många kulturartiklar i skilda ämnen. Det handlade om film, musik, konst och teater. Hans kulturintresse var stort och mångfacetterat. Han läste, som pensionär, sagor för barn i kyrkan och var en entusiastisk fotograf i sin krafts dagar.
Han älskade naturen. Under 26 år hyrde familjen en stuga i byn på Idö där man tillbringade mycket tid. Här följde Göran Skarbäck naturens alla skiftningar med stor intresse.
Teaterintresset tog sig också mer handgripliga uttryck sedan Göran Skarbäck blivit pensionär. Han blev starkt engagerad i flera av Teaterskeppets uppsättningar, både på och utanför scenen.
Göran Skarbäck sörjes närmast av hustrun Kristina, barnen Gabriel och Eva med familjer.