Einar Hjalmarsson styrde hela Totebo kan man säga med en lätt överdrift. Han var engagerad i det mesta – främst i idrottsföreningen. Men han lade även mycket kraft och möda på samhällsföreningens arbete.
– Vill man att bygden ska leva så fodras det också engagemang, sa han i en intervju i Västerviks-Tidningen för snart tio år sedan.
Hjalmarsson hade mycket av den varan – engagemang. Han brann hett för klubben i sitt hjärta. Förälskelsen i Totebo IF började 1960. Det blev en livslång kärlekshistoria.
Han började som spelare. Den karriären pågick under ett tjugotal år. Men redan på ett tidigt stadie tog han på sig ledaruppdrag för att dra in pengar till verksamheten. Han skötte kiosken, ansvarade för försäljningen av bingolotter, lockade TV-laget till Tollevi, tillsammans med Anders Lagareman, och mycket mer. Han hade alltid lätt att ställa upp och svårt att säga nej. När vaktmästaren på idrottsplatsen slutade då var det ”Nenne” Hjalmarsson som satte sig på gräsklipparen och höll ordning på Tollevi och på gräsmattorna vid skolan och i parken i Totebo centrum
Hans första ledaruppdrag hade han i ungdomssektionen. Under 1990-talet valdes han i huvudstyrelsen och var en av de drivande när TIF gick samman med Hjorteds GoIF. Han såg sammanslagningen som en nödvändighet, även om han den gången var lite rädd att mötas av motstånd från äldre medlemmar. Protesterna uteblev.
Han fick också bevis på uppskattning. Han fick TIF:s guldmärke för sitt arbete i klubben och Smålands Fotbollsförbunds guldnål för ideellt arbete som ledare och tränare.
Vid sidan om fotbollen var han också engagerad i Totebo-Yxered samhällsförening – för det arbetet belönades han med utmärkelsen ”Årets ortsbo” 2001.
Einar Hjalmarsson var bondpojke från Stämshult. Han kom hela sitt vuxna liv att arbeta inom livsmedelshandeln. Han trivdes med jobbet i charken. Sedan 1965 var arbetsplatsen i Ankarsrum med ett par olika arbetsgivare.
I Ankarsrum var han ”Hjalle” med hela samhället. Hemma i Totebo var han ”Nenne” med alla.
Einar ”Nenne”, ”Hjalle”, Hjalmarsson sörjes närmast av hustrun Ann-Charlotte och två söner med familjer.