Sylvia Nilssons resa genom livet började på den skånska landsbygden i trakten kring Örkelljunga. Hennes föräldrar drev ett jordbruk. Men hennes pappa gick bort tidigt och familjen flyttade till Helsingborg där hennes mamma köpte en restaurang. Hon var inte helt oerfaren av branschen. I bagaget hade hon en tid på restaurangskola från ungdomen.
Sylvia gick i sin mors fotspår. Hon började på Stora hotellet i Hallsberg redan när hon var 13 år. Hon har berättat tidigare i VT att hon fick tänja lite på sanningen om sin ålder för att få servera alkohol... Det blev flera ställen på vägen mot Västervik. Familjen bodde i Laxå en tid och då drev hon Finngårdens värdshus i Finnerödja tillsammans med en syster. Det var ett populärt ställe där många av den tidens underhållningsartister stannade till för att äta en bit under sina turnéer land och rike runt.
1969 kom Sylvia till Västervik. Familjen hade längtat till kusten. När hennes man fick jobb på Resenit gick flyttlasset söder ut och Sylvia ställde sig direkt vid grytorna, först på Folkets hus och sedan som förstakokerska på lasarettet.
En annons i Dagens Nyheter fick henne att ta ett nytt steg i livet. När restaurangen vid Gulfmacken i Allén blev till salu slog hon till. Det blev tufft inledningsvis. Restaurangen var försatt i blockad av facket. Den tidigare ägaren hade inte betalat de anställdas löner. Sylvia fick öppna plånboken innan hon kunde ta sin restaurang i besittning.
Det var ingen rolig syn som mötte henne. Förskräckligt, har hon berättat. Strömmen var avslagen. Det var i juni månad. Kylarna var fulla av mat... Sylvia Nilsson fick ringa till Lastbilscentralen och börja städa.
Men Allébaren blev en 17 år lång framgångssaga. Gästerna blev allt fler vad tiden led och stammisarna många. Restaurangen blev deras andra hem. Men Sylvia gick ändå och funderade på om hon skulle kunna livnära sig på att bara göra smörgåstårtor. Hon letade efter ett litet lämpligt hus. I Smalgränd hittade hon vad hon sökte. Hon köpte det. Men det var inte utan vånda har hon berättat.
– Jag köpte huset, sålde baren och mitt radhus på fem dagar. Sedan började nerverna darra. Vad har jag gjort?
Men hon fick aldrig anledning att ånga sig. Sylvias smörgåsbod blev också ett lyckokast. Under sommaren hade en liten populär servering i trädgården, som hon drev långt upp i åren. Vid 75 års ålder drog hon sig tillbaka, slog igen butiken och blev pensionär på riktigt. Ett över 60-årigt liv i restaurangbranschen var över.
Sylvia Nilsson sörjes närmast av barnen Lotta och Ingemar.