Fred Franssons resa i livet började i Kråksmåla, en liten plats mellan Grönskåra och Alsterbro. Den småländska dialekten avslöjade hans ursprung. Han var näst yngst av nio syskon. Hans föräldrar hade ett litet torp. Hans far försörjde sig i skogen på vintern och under somrarna reste han till Stockholm och arbetade på tegelbruk.
Fred Fransson började också i skogen och hade lite diversearbeten innan han flyttade norrut. 1956 kom familjen till Gladhammar. Fred hade fått jobb hos Sydkraft. 1960 gick flyttlasset ner till Gunnebo och Fred började på lagret på bruket. Han fortsatte där fram till sin pensionering. Under de första åren i Gunnebo drygade han ut inkomsterna på kvällarna som vaktmästare för centrumhusen.
Men det är främst som idrottsledare och skytt, som Fred Fransson kommer att bli ihågkommen. Han var själv en god skytt. Det vittnar hans prissamling om. Han blev medlem i Gladhammar skytteförening 1958 (den bytte senare namn till Gunnebo skytteförening). Han tävlade i kpist och gevär och var med och tampades på svenska mästerskapen där Gunnebo nådde framgångar i lag. Bronsmedaljen i veteran-SM i lag från 1990-talet värderade han högt.
Generationer av ungdomar i Gunnebo med omnejd har honom att tacka för mycket. Han engagerade sig tidigt i skytteklubben och Gunnebo IF. Han brann för att ungdomarna i Gunnebo skulle ha en meningsfull sysselsättning på sin fritid. Han startade bland annat luftgevärsskytte för de unga och bodde mer eller mindre, under säsongen, vid skjutbanan. Han var också under många år en entusiastisk ungdomsledare i fotboll och bandy.
Fred Franssons son, Thomas, berättar att han utan sin pappa hade han förmodligen aldrig blivit landslagsmålvakt och världsmästare i bandy. Hans många timmar med sonen blev avgörande för att Thomas Fransson skulle nå hela vägen.
– Under somrarna så tränade vi flera timmar om dagen tillsammans. Jag stod i full bandymundering, utan skridskor, och han stod och slog bandybollar med tennisracket mot mig, berättar Thomas.
Under deras sista samtal, sa Fred med glimten i ögat:
– Egentligen skulle jag ju kunna kalla mig för landslagstränare...
Fred Fransson blev 82 år. Han sörjes närmast av hustrun Asta, barnen Thomas och Anneli och åtta barnbarn.