Amanda Matsson spelade fotboll och tvärflöjt vid Crosby High School.
De kände varandra sedan handbollen i unga år. Många år senare var Västervikstjejerna några mil från varandra som utbytesstudenter i utkanterna av Houston, Texas.
Nu är de hemma igen och har just kommit igång i nya klasser på Västerviks gymnasium.
Med sig hem har de många erfarenheter och intryck som de gärna delar med sig av. Under träden vid Båtsmansgränd berättar de om året i USA.
– Det klart bästa jag har gjort, säger Ida Ljungkvist tvärsäkert.
– Det var så värt det. Jag har alltid velat plugga i USA, berättar Amanda Matsson.
På Porter High School pluggade Ida affärsjuridik och spelade tennis dagligen under det första halvåret.
Amanda läste matte, spelade fotboll och var med i den stora skolorkestern där hon marscherade och spelade tvärflöjt.
– Fotbollen var väldigt tävlingsinriktad. Vi spelade matcher, cuper och gick till slutspel. Det var lite svårt att komma in i det, berättar Amanda.
Det var varmt, ibland upp till 45 grader. Under träningarna drack de dunkar med vatten och fick tydliga "shortsbrännor" under den heta solen.
De bodde i var sin förort till Houston (USA:s fjärde stad med nästan 2,5 miljoner invånare) och var inneboende i värdfamiljernas hus.
– Jag fick en ny lillasyster, säger Ida om värdfamiljens dotter.
Hos Amandas familj fanns det en annan utbytesstudent, från Schweiz, som hon kunde prata med.
Ida Ljungqvist spelade tennis och pluggade vid Porter High School utanför Houston.
När de ser tillbaka på året i USA återkommer de till hur belåtna de är med att ha vågat kasta sig ut i det okända och vad de fick ut av det.
– Jag har mognat och blivit mycket självständigare. Det var det läskigaste jag har gjort. Jag var tvungen att vara jätteframåt. Man växer av det. Men hemlängtan var hemsk, att vara långt borta på andra sidan jordklotet och inte kunna få en kram av mamma var jobbigt, säger Ida.
Det var så många nya intryck att ta till sig av det amerikanska levnadssättet. Språket, maten, bilberoendet, värmen och skolan.
– Jag var helt slut när jag kom hem. De pratade mycket tonårsslang, inte som vår skolengelska. I början låtsades jag förstå, men de avslöjade mig, så jag bad dem förklara, berättar Ida som aldrig blev något annat än "Aida" för amerikanerna som inte kunde uttala hennes i.
De mötte amerikanernas trevliga och öppna sätt med ovant många små komplimanger om det mesta.
– Man märker att det ofta är ytligt. När man väl lär känna någon kan det bli djup vänskap, säger Amanda.
Något som inte imponerade var maten. Mycket hamburgare, pizza och pasta.
– Portionerna var stora nog för tre personer. Skolmaten var sämst. Det är mycket fet och onyttig mat som man blev trött på. Man längtade verkligen efter svensk husmanskost, är de överens om.
Handbollskompisarna från Västervik, Amanda Matsson och Ida Ljungqvist, hamnade på skolor nära varandra i Texas.
Att vara utbytesstudent via något språkutbildningsföretag är kostsamt. För skola, flygbiljetter, boende och mat betalade de omkring 200 000 kronor var. De fick utnyttja sparade pengar från sommarjobbet och Amanda fick hjälp av ett stipendium från Sparbanken.
Men det de studerade i USA får de inte tillgodoräkna sig i den svenska skolan. Genom det tappade året på gymnasiet startar de upp i nya klasser med ett år yngre klasskompisar.
– I USA är det lättare att få bra betyg. Jag behövde aldrig plugga där. Det krävs mera i Sverige, tycker Amanda.
Språkmässigt har de tagit så stora steg att de tänkt sig tenta av engelskan för att läsa annat i stället.
Vad som händer när de tagit examen som gymnasieekonomer i Västervik är osäkert. Amanda ska plugga vidare och Ida ska jobba ett år först.
Amanda Matsson i skolans cap (studentmössan) och gown med en så kallad lettermanjacket från fotbollen över axeln.