För snart 30 år sedan drog V-Data igång, då på Storgatan 8.
Det är lördag och Tony Swensson jobbar, som vanligt, ska tilläggas. Han räknar inte med så många kunder den här dagen, men har att göra.
På ett bord står en speldator och lyser i olika färger, den får just nu ett nytt operativsystem. I utrymmet bakom butiken står ytterligare en dator, en bärbar som blivit drabbad av diverse "skit" från internet. Tony har rensat den och den fungerar igen.
– Nu blir det kaffe, konstaterar Tony och vi slår oss ner vid ett bord i lokalen på Allén i Västervik.
Här har butiken inte alltid legat, man började på Storgatan 8 i Västervik. Då som Vasadata, en av flera butiker som tillhörde företaget i Linköping. När de gick omkull köpte Tony lagret och inventarierna, och V-Data föddes. Det var den 30 mars 1992.
Tony är född 1968 och uppvuxen i Västervik. Datorintresset fanns där tidigt, han trånade lite efter en VIC-20, den första bordsdatorn som levererade spel i färg. Det var tidigt 80-tal och datorer hade börjat få mer utrymme i samhället.
Men någon VIC-20 blev det aldrig.
– Nej, det blev en Sinclair ZX Spectrum istället. Den fick jag jobba ihop. Farsan pekade på ett träd och sa att om jag högg ner det och gjorde hela trädet till ved, skulle datorn bli min.
Det blev den. Den var spelen som lockade, inte programmering. Någon "datanörd" i den meningen har han aldrig varit.
– Nej, jag är nog mer en tekniknörd i så fall, och spel. Jag såg de där första tv-spelen, tennis, och tyckte det var så häftigt med två streck på tv-skärmen. Tänk att kunna ha det hemma!
Efter tvåårigt gymnasium gick han på en arbetsmarknadsutbildning i Gamleby, en utbildning till el-telereparatör. Men han hann också med att vara teleoperatör i flottan.
– Den närmaste båtar vi kom var att ro lite grand på Emån ... Flottans största mast var på land, säger han och ler brett.
Det blir mycket stillasittande. Tony försöker träna tre gånger i veckan och har tävlat i styrkelyft.
Hans flickvän bodde i Linköping och Tony besökte Vasadata och konstaterade att det inte fanns någon liknande i Västervik. Det berättade han även för personalen där. Han blev erbjuden jobb men ville inte lämna Västervik och skärgården.
– De sa: "fixa en lokal så kör vi!"
Och det gjorde man. I alla fall tills huvudföretaget gick omkull efter några år och V-Data föddes. Tony förstod tidigt datorernas kraft men genomslaget i allas våra liv kunde han inte förutse.
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag kunde förutspå att alla skulle gå runt med hela internet i fickan.
En kund kommer in. De pratar bekant med varandra, kunden lämnar igen, påtagligt nöjd över att datorn nu funkar.
– Ja men det är ju mottot här: "Det ska bara funka!". I takt med att det blir alltmer avancerat vill kunderna ha något som bara fungerar och som de är nöjda med. Och det är det som vi försöker ordna till dem.
Man genomför service, bygger datorer efter kundens önskemål och installerar program, men säljer även delar och tillbehör.
– Alltid utifrån kundens behov, Det är viktigt. Det handlar inte vad jag själv vill sälja, säger Tony allvarligt.
Han tror att det också är det som gjort att företaget överlevt i 30 år snart, i en bransch som domineras av stora butikskedjor.
– Som litet företag har vi egentligen små chanser att konkurrera med de större. Leverantörerna kan ta upp till 40 procent högre pris av mig än av en kedja, då är det kämpigt.
Tony Swensson gillar mest att bygga speldatorer.
För kämpa får Tony göra. Han tar ut en låg lön, ungefär hälften av vad han skulle få ut som anställd, säger han. I butiken jobbar Tonys äldre bror Håkan, som är anställd på deltid.
–Man säger att det är stor frihet i egenföretagandet men det är det inte om man har butik. Jag måste ju vara här, även på lördagar. Jag har inte tagit ut en sjukdag från Försäkringskassan på 30 år.
– När jag bytte ut min höft på en tisdag var jag tillbaka i butiken på onsdagen veckan därpå. Det är så det är. Skulle jag bli erbjuden en fast anställning skulle jag nog ta den, säger Tony, fast lite tveksamt.
– Ibland tänker jag att det är det dummaste jag gjort, att starta företag ... Fast jag vet ju inte så mycket annat än det här. Jag kallar inte det här jobb, jag kallar det ett fritidsintresse med veckopeng!
Intresset började ju med spel, spelar du fortfarande?
– Ja, det gör jag. Nu har jag spelat "Hell let loose" som är ett taktiskt first-person shooter spel i ett par år. Och för några år sedan kom vår clan (spelarlag reds. anm) på tionde plats i Europa i "Battlefield".
Fler kunder kommer in, de berättar att de uppskattar att ha en liten butik i staden, det är enklare så.
Tony nickar stilla.
Musik och spel tar stor plats i livet.
Ja, det är Tony på bilden, på den tiden han tränade styrkelyft.